Dagarna efter det amerikanska presidentvalet började två huvudförklaringar till Trumps valvinst utkristallisera sig: inflationen och invandringen. Åtta av tio väljare ansåg att ekonomin var den viktigaste frågan. Av dem uppgav 55 procent att Trump var mer skicklig på att hantera den än Harris. Bland de fyra av tio väljare som hade invandring som sin viktigaste fråga menade 74 procent att Trump företrädde den bästa politiken. Och när väljarna tillfrågades kunde också en större andel av dem uppge ett vallöfte från Trump som skulle förbättra deras liv jämfört med Harris.
Resultatet av det amerikanska presidentvalet är viktigt därför att det ifrågasätter en av vår samtids mer populära förklaringar till högerpopulisternas framgångar: propagandan och desinformationen. Det finns i offentligheten en utbredd föreställning om att medborgarnas verklighetsuppfattning har förvrängts av sociala medier och att högerpopulister världen över hämtar sitt stöd ur digitala påverkanskampanjer. ”I USA finns inte längre gemensamma fakta, gemensamma sanningar” skriver Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson (Aftonbladet 6/11) dagen efter presidentvalet.
Men en särskilt fascinerande aspekt av presidentvalet var dess enhetlighet. Trump stärkte sin andel av rösterna i 90 procent av alla amerikanska counties. Särskilt starkt gick Trump fram i städerna och bland viktiga väljargrupper som traditionellt röstat på demokraterna, som latinos. En förändring som bland annat kan förklaras av att latinomän i högre utsträckning röstar i enlighet med sina ideologiska uppfattningar än sin etniska grupptillhörighet.
Den mest omfattande studien som direkt undersökt i vilken utsträckning demokrater och republikaner har samma kunskap om samhälleliga fakta – som hur budgetunderskottet har utvecklats eller om klimatförändringarna orsakas av mänsklig aktivitet – finner en förvånansvärd samsyn. Den genomsnittliga skillnaden mellan grupperna i uppfattningar om fakta är 6 procentenheter på en skala från 0 till 100. Motsvarande skillnad i värderingsfrågor är 36 procentenheter.
Och i flera delstater där väljarna röstade fram Trump valde de även demokratiska senatorer och röstade igenom stärkta skydd för aborträtten på delstatsnivå. Helt förblindade av republikansk desinformation tycks väljarna alltså inte vara.
Ändå vet överdrifterna inga gränser. ”Hade X varit en tv-kanal hade den hetat Russia Today eller Xinhua” skriver Jakob Ohlsson i DN Kultur (21/11). På samma sidor (20/11) rekommenderar Carole Cadwalladr läsarna att ”agera som om du nu bor i Östtyskland och att Meta/Facebook/Instagram/WhatsApp är Stasi. För det är de.”
Så länge de politiska avsikterna är de rätta tycks det vara fritt fram för alarmism och total brist på proportioner.
I en krönika om mordet på Catrine da Costa driver DN:s kulturchef Björn Wiman (Dagens Nyheter 15/12) tesen att vi människor är enkla att vilseleda och frågar sig vilka lögner vi låter oss duperas av idag. Låt mig ge ett möjligt svar: Föreställningen om att människor är enkla att manipulera och att påverkanskampanjer på sociala medier har korrumperat människors tänkande. Det är både ironiskt och potentiellt skadligt för den liberala demokratin.
Ironiskt därför att idén om den lättledda massan och det obegränsade inflytandet från desinformation på sociala medier har ett begränsat empiriskt stöd. Effekterna av både vanliga valkampanjer och digitala påverkanskampanjer på medborgarnas politiska uppfattningar är i regel små. Dessutom är konsumtionen av extrema politiska budskap ofta koncentrerad till en minoritet av användarna på sociala medier – redan extrema i sina politiska uppfattningar.
Skadligt därför att de som indirekt odlar misstroende gentemot medborgarnas demokratiska kompetens riskerar att främja repressiva politiska strömningar. Vågar vi lägga demokratin i medborgarnas händer om de inte har förmåga att skilja sant från falskt? Om de enkelt låter sig förledas av demagoger?
En slutsats är att yttrande- och tryckfriheten måste begränsas så att medborgarna skyddas från desinformation och påverkanskampanjer. Här ligger statsmakten i framkant med den nya lagen om utlandsspioneri och förslaget om att kunna återkalla sändningstillstånd av säkerhetspolitiska skäl.
Eftervalsanalyserna hämtar sin betydelse ur att de har sikte på framtiden. Hur politikerna förstår väljarnas beteende utövar ett direkt inflytande på morgondagens politiska reformer och valkampanjer. Vilken typ av politik impliceras av en väljarkår ointresserad av politisk substans och berusad av sociala medier? Det är en tanke som manar till försiktighet hos dem som på missvisande empirisk grund utmålar väljarna som duperade.
Om författaren
Love Christensen är statsvetare vid Århus universitet
