Elever som går i den svenska skolan mår dåligt. De lider av psykisk ohälsa som orsakas av ständigt höga krav som gör dem stressade. Ja, det är iallafall bilden av skolan och elevers psykiska ohälsa som ofta målas upp i medierna.
Men är den svenska skolan egentligen en form av nationellt organiserad barntortyr? Jag betvivlar det. Visst finns det – och har alltid funnits – elever som mår dåligt. Det är allvarligt och ska motarbetas. Men finns det ens belägg för att det är skolan som orsakar psykisk ohälsa?
Det är förvisso svårt att leda i bevis vad som är hönan eller ägget. Med data kan vi dock få en indikation. Folkhälsomyndigheten har undersökt barnens trivsel i skolan kontinuerligt sedan mitten av 1980-talet. I deras senaste rapport framgår det att elevernas trivsel är tämligen stabil över tid, även om det varierar lite från år till år. Ingen kris eller tsunami av psykisk ohälsa i sikte, med andra ord.
Faktum är att en majoritet av eleverna, oavsett ålder eller kön, rent av uppger att de både trivs och tycker bra om skolan. De flesta uppger dessutom att de inte ens blir stressade av skolarbetet. Men det finns en grupp som faktiskt sticker ut: De 15-åriga flickorna.
Av dem uppger sju av tio att det känner sig stressade, en andel som ökat över tid. De har även ofta huvudvärk och känner sig nervösa. Många av dem äter medicin mot magont och är mindre nöjda med sina kroppar.
Är det verkligen skolans fel? Om man jämför med nästan alla länder i hela OECD framgår det att svenska elever ägnar mindre tid än snittet åt skolarbete, både i form av lektioner och läxläsning. Loven är dessutom längre, samtidigt som skoldagarna är kortare. Läxläsningen minskar dessutom; Jämfört med en elev på 1980-talet ägnar en elev i dag inte ens hälften så mycket tid åt läxor efter skoldagens slut. Var femte elev har rent av en lärare som inte ens delar ut läxor.
Jag tror snarare att orsaken till att de känner sig missnöjda med sina kroppar, har huvudvärk och ont i magen går att finna utanför skolan, och ofta i deras händer: Mobilen. Mer än nio av tio flickor ägnar varje dag tid åt sociala medier. Där översköljs de av ett ständigt flöde av perfekta selfies, glada uppdateringar och influerare som säljer lögnen om det perfekta livet. Vem mår bra av att ständigt jämföra sig med andra som alltid är ”bättre”?
Intressant nog publicerades nyligen en stor internationell studie, som med data från över en miljon elever undersökte varför allt fler elever – särskilt flickor – känner sig ensamma. Ökningen blev påtaglig efter 2012, det vill säga vid samma tid som de flesta elever började få egna smarta telefoner. Forskarna fann att ju högre tillgång till smarta telefoner, desto fler elever som känner sig ensamma – och flickor tycks drabbas särskilt hårt. Andra faktorer, som exempelvis inkomstskillnader, BNP eller familjeförhållanden, gav inte samma utslag.
Kanske är lösningen på att unga flickor mår dåligt inte mindre skola – utan mer? För de mår knappast sämre av att vistas i en miljö där de måste lägga ner telefonen, prata med sina vänner och koppla bort sig från flödet av lika perfekta som påhittade liv. Och när vi ändå är igång, varför inte ge dem i läxa att studera ordspråket ”Gräset är alltid grönare på andra sidan”?
