Efter talet uppstod en avslagen känsla. Var det här allt? De politiska reportrarna himlade med ögonen, sympatisörerna klappade oengagerat och kritikerna gläfste avmätt. Här fanns varken kulturkrig eller nya miljarder. Vad var egentligen det nya från den kvinna som vill styra Sverige som statsminister senast 2026?
Marknader var temat för Magdalena Anderssons linjetal den 9 april. Marknadsinslagen i välfärd och samhällstjänster har till stor del misslyckats, hävdade hon. De ska granskas och rullas tillbaka. Detta var inget allmänt tyckande, utan nationalekonomisk forskning hävdade Andersson. Hon påminde åhörarna att hon själv forskat vid prestigefulla Harvarduniversitetet.
Den ende som förmådde arbeta upp ilska över Magdalena Andersson tal om marknader var Stefan Stern, rådgivare till näringslivet och tidigare socialdemokratisk topptjänsteman. I marknadsliberala Timbros nättidning Smedjan tolkade han talet som en kraftig vänstersväng. ”Historiskt har socialdemokraterna alltid förlorat de moderna val där de gått för långt i riktning bort från marknadsekonomin” varnade Stern. Med den här kursen skulle S förlora valet om två år.
Stefan Stern, i arbetarrörelsen känd som arkitekten bakom den misslyckade valrörelsen 2010 och i högern känd som insiktsfull uttolkare av socialdemokratins inre liv, är kritisk till alla delar av S-ledarens budskap. Till och med bank- och livsmedelsmarknaderna fungerar bra, enligt den före detta socialdemokratiske statssekreteraren. I texten skriver han om ”påstådda ’oligopol’” när han beskriver dessa uppenbara oligopolmarknader.
Två världsbilder ställs mot varandra. I Sterns värld är stat och marknad ett nollsummespel – antingen det ena eller det andra. Marknader uppstår naturligt och reglerar sig själva. Ju mindre stat desto bättre.
Magdalena Andersson har en annan syn: Marknader hör hemma i delar av samhället, andra delar bör organiseras efter andra principer. Politisk vilja och reglering krävs för att marknader ska uppstå och reglering för att de ska fungera väl. En hel del av Sveriges problem beror på att det här har blivit fel: Marknaderna är oklokt reglerade och fel samhällsområden organiseras enligt marknadsprinciper.
Att elever, bilbesiktning, el eller universitetens lärosalar hanteras på marknader är inte självklart. Dessa varor är ”fiktiva”, skapade för att politiker vill tillämpa marknadstänkandet. För att konstruera något som nödtorftigt liknar marknader för dessa ”varor” fordras omfattande lagstiftning, reglerande myndigheter och uppföljning. Paradoxalt nog krävs omfattande byråkrati för att kunna rulla ut marknadsprinciperna i den gemensamma sektorn.
Skillnaden mellan Stern och Andersson kan beskrivas som den mellan att vara pro business – positiv till affärsintressen – och att vara pro market – positiv till marknaden som idé.
Delar av Andersson är ett lovtal till marknaden: ”Välfungerande marknader är en förutsättning för jobb, tillväxt, och därmed ett välstånd att fördela i vårt samhälle.” Kanske borde Daniel Suhonen och Socialdemokraternas vänsterflygel protestera mot linjetalet i samma grad som Stern?
När Stern kritiserar strävan att få till bättre konkurrens på marknaderna för banktjänster och livsmedel är det enskilda företags vinster han försvarar.
Det samma gäller försvaret för hittepå-marknaderna för skola och vård. Vinstdrivande friskolor som marknadsför sig med glädjebetyg och privata vårdbolag som tar betalt för klick i en app snarare än vårdbesök förekommer inte på riktiga marknader. Försvarar man sådana är man inte en vän av riktig marknadsekonomi, utan av möjligheten att sko sig på det allmänna.
Det har skadat högerns trovärdighet att man i decennier skyddat oseriösa aktörer i skola och omsorg, istället för att stå på medborgarnas sida för att kasta ut charlatanerna. Svenskarna vet hur det är att betala orimligt höga räntor på bolån och matkassar medan storbanker och livsmedelsjättar tjänar miljarder. Det är klart att det allmänna måste göra mer för att dessa marknader ska börja fungera bättre.
Få saker är så värdefulla för ett land som en vettig höger. Motsatsen är potentiellt mycket skadligt, oavsett om den spårar ur i främlingsfientlighet eller i varje läge försvarar företagens vinster. Det vore gynnsamt om högern svarar på Anderssons linjetal med att redogöra för sin syn på marknaden.
Att följa Stern-linjen genom att motsätta sig alla förändringar av dagens felriggade marknader vore ett stort misstag.
Om gästskribenten
Joel Stade är socialdemokratisk debattör och tidigare politisk tjänsteman på Regeringskansliet
