Familjen Ulma, fotografi från 1943.
Familjen Ulma, fotografi från 1943. Bild: Mateusz Szpytma & Jaroslaw Szarek

Artur Szulc: De offrade allt för sina medmänniskor

Berättelsen om familjen Ulma som mördades för 80 år sedan är ett gripande bevis för hur mänsklig godhet kan existera även i de mörkaste av tider.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Förra året i september saligförklarades den polska familjen Ulma efter påvligt godkännande. Trots att såväl familjens historia som saliggörandet i sig är av det unika slaget begränsades informationen om denna händelse till TT-notiser i svensk media. Kanske betraktades ceremonin som en katolsk angelägenhet, eller så handlar det om okunskap om vad den här familjen gjorde under andra världskriget.

Förklaringen till detta kan vara att en negativ bild dominerar i Sverige om polackers beteenden gentemot judar under Förintelsen. Särskilt familjen Ulma går emot den föreställningen. Den 24 mars har 80 år passerat sedan de mördades brutalt av tyska fältpoliser. I tyskarnas ögon hade de nämligen gjort sig skyldiga till ett allvarligt brott – gömt judar.

ANNONS

Józef och Wiktoria Ulma samt deras sex barn levde under knapra förhållanden i byn Markowa, öster om Rzeszów i sydöstra Polen. I slutet av 1942 tog de in åtta polska judar i sitt hem: handlaren Saul Goldman och hans fyra söner Baruch, Mechelem, Joachim samt Mojżesz. Sauls brorsdöttrar, Gołda och Lea samt hennes lilla dotter, gömdes också.

Anledningen till att Saul, hans barn och släktingar sökte skydd var enkel. De gjorde det för att undkomma nazityskarnas skoningslösa förföljelser. Beslutet att hjälpa judar innebar dock en stor risk. I tyskockuperade Polen var det förbjudet att hjälpa judar. Polacker som trotsade förbudet straffades oftast med döden.

Ett av de värsta tyska massmorden på polacker som hjälpt judar inträffade redan i december 1942 i byarna Ciepielów och Rekówce i centrala Polen. Då sköts och brändes trettioen polska barn, kvinnor och män samt två polska judar. Det yngsta polska offret var knappt sju månader gammalt.

Józef och Wiktoria var medvetna om riskerna men de var djupt troende katoliker och hyste övertygelsen att människor i nöd inte kan överges. Därför gick de med på att gömma judarna på sin lilla gård. Flera i byn gjorde samma sak.

Den 24 mars 1944 anlände fem tyska poliser och minst fyra polska hjälppoliser till Markowa. De hade fått ett tips om att judar bodde hos familjen Ulma. Troligen hade en av de polska hjälppoliserna tjallat eftersom han ville behålla värdesaker som Saul Goldman lämnat hos honom tidigare. Polismannen sköts ihjäl sex månader senare av den polska motståndsrörelsen.

ANNONS

Direkt vid ankomsten till Ulmas hus rusade tyskarna in genom dörren medan hjälppoliserna vaktade utanför. Judarna sköts inomhus varpå Józef, höggravida Wiktoria och barnen drogs ut på framsidan. I det ögonblicket började Wiktoria att föda. Makarna tvingades ner på knä och dödades med nackskott.

Enligt polska vittnesmål skrek en tysk polis: ”Se, hur de dör, polska svin som hjälper judar”. Vad skulle ske med barnen? Efter en överläggning beslutade styrkans chef, löjtnant Eilert Dieken, att även barnen som var mellan arton månader och åtta år gamla skulle skjutas. Några män från byn fick order om att gräva ner kropparna intill huset. Eilert Dieken behövde aldrig sona sitt brott utan fortsatte att arbeta som polis i Västtyskland efter kriget.

År 1995 tilldelades Józef och Wiktoria postumt medaljen Rättfärdig bland folken av det israeliska institutet Yad Vashem som erkännande för sin gärning. Åtta år senare initierade ärkestiftet, som Markowa tillhör, saligförklaringsprocessen och den 10 september 2023 förklarades hela familjen Ulma som salig. Saligförklaring kräver att en individ exempelvis lidit martyrdöden för sin katolska tro och innebär att den avlidna kommit till himmelen.

Personen kan dyrkas regionalt eller lokalt, samt med namn åkallas i bön. Detta är en unik händelse, särskilt som det odöpta barnet, som Wiktoria började föda när hon sköts, inkluderades. Kyrkans hållning var att barnet erhöll ett blodsdop genom föräldrarnas offerskap.

ANNONS

Hedrandet av familjen Ulmas handlingar och offer sätter sig över politik och dispyter i historiska frågor. Det viktigaste är också att kunskapen om deras hjälp till judar under Förintelsens totala mörker når så många som möjligt, även utanför Polens gränser.

Om gästskribenten

Artur Szulc är författare och har skrivit en rad böcker, senast om Ungernrevolten 1956, polens historia och Koreakriget.

ANNONS