"Pöbeln applåderar för Caligula och kompani
Har lagt det sista som var kvar på stadens nya väderkvarn
Don Quijote begraver huvudet i händerna.
Vill inte se när kejsarn täcker av sitt nya glädjebarn
Nu tar vi nya tag och glömmer det han gjorde sist
Kejsaren har både skinn på näsan och psoriasis"
- Roffe Ruff
Way Out West har precis blåst över, tonerna från världsartister som Morrissey, Sia och PJ Harvey ekar fortfarande mellan träden. Förr brukade jag aldrig gå. Satt precis som Roffe Ruff och tusen andra inbitna göteborgska göteborgare och surade i min studentlägenhet i Kungsladugård, rosenrasande över att stockholmarna vällde in över Slottsskogen. Jag hade ingen täckning i mobilen. Kunde inte cykla min vanliga väg in till stan. "Evenemangsstaden Göteborg", sade jag sarkastiskt. "Kan inte kommunen satsa på något som är till för göteborgarna i stället". Alla vänner nickade instämmande.
Så känns det inte längre. När festivalen tar slut dessa dagar är det som en fin dröm har svept förbi, fyllt staden med människor, liv och rörelse och sen lämnat igen. Och, på makroplanet, förstås även stora intäkter för staden. Fyllda hotell, mängder av restaurangbesök och massor av positiv goodwill.
Bruce Springsteen och Håkan Hellström på Ullevi. Bokmässan. Gotia Cup. Way Out West och Summerburst. Allt detta och massa andra evenemang är, åtminstone delvis, produkten av en medveten strategi att omvandla Göteborg från industristad till turistmål. Den besjungna Caligula, eller Göran Johansson, hade det som hjärteprojekt. Om inte framtiden för staden, så är det åtminstone en pusselbit i det eviga projektet som är en ekonomiskt framgångsrik stad.
Och det går bra. År 2015 ökade hotellnätterna kraftigt, de utländska besökarna blev fler, omsättningen från besöksnäringen landade på hela 21 miljarder kronor. Det går helt enkelt inte att komma ifrån att det är en bra idé att fortsätta arbeta aktivt för att locka besökare till Göteborg och att verka för stora evenemang är en viktig komponent i detta.
Jag förstår förstås grinigheten. Jag känner den fortfarande gro inom mig. Inte minst beror det på Göteborg & Co:s ibland olidligt missriktade inkompetens. "Matstaden Göteborg", "Höststaden Göteborg" och den utskrattade youtube-serien "Typiskt Göteborg" med tv-personligheten Kakan Hermansson och komikern Daniel Sundin som går runt i staden och upptäcker det hippa Göteborg på ett vis som får den mest luttrade göteborgare att vilja spränga sig själv i ett moln av pinsamt självhat.
Det blir då lätt att blänga på detta turistsmicker och tänka: "Jag då! Oss då. Mörka inte de verkliga problemen". Men det är ett naivt feltänk. Det "verkliga" Göteborg försvinner inte för att det också någon helg ibland även kommer folk från Stockholm hit. Turism och nöje står inte mot andra saker. Tvärtom är det ett välkommet ekonomiskt tillskott till precis de utmaningar Göteborg står inför.
Way Out West är slut för detta år. Det pratas om att det var sista året. Det hoppas jag verkligen inte.
