Jag har klarat mig ifrån att gå in i väggen hittills under mitt arbetsliv. Men en gång var det nära. Vi bytte chef och inledningsvis var det inga problem. Men efter ett tag blev jag varse att jag förväntades fråga om lov innan jag tog beslut i ärenden där jag tidigare haft större handlingsfrihet. Det störde mig lite men jag gillade läget och tänkte att det kanske skulle ändra sig när chefen blev mer varm i kläderna.
Så gjorde jag ett misstag och glömde att kolla ett i mitt tycke självklart rutinärende. Dumt av mig såklart och jag bad om ursäkt. Men detta misstag skulle bli den utlösande faktorn för en kritikstorm som inte bara handlade om mina arbetsinsatser, utan även hur jag var som person.
Jag fick frågor om min mentala hälsa, om jag hade missbruksproblem samt kritik på hur jag formulerade mig i skrift. Och jag fick den hårda vägen lära mig hur snabbt tillvaron kan rasa.
Så här många år senare kan jag se att chefen kanske inte var så tuff innerst inne utan tvärtom en ganska osäker person. Men det dysfunktionella ledarskapet drabbade mig hårt. Jag som alltid tyckte att det bara var att bita ihop och gå till jobbet när det tog emot tappade totalt självförtroende och arbetsglädje. Jag blev dålig på mitt arbete. Det är fortfarande det värsta som hänt mig och jag var på väg att säga upp mig för att inte bli sjuk på riktigt.
I den läsvärda boken ”Psykisk ohälsa – utmaning i arbetslivet”, utgiven av Folkuniversitetets Akademiska Press, har redaktören Åke Magnusson samlat ett antal röster från forskningen, arbetsmarknadens parter, vården, politiken och dem som själva drabbats.
Sjukskrivning för psykisk ohälsa är i dag vanligt förekommande. Det handlar ofta om stress orsakad av för hög arbetsbelastning för den enskilde arbetstagaren. Men också om mobbning på arbetet.
Kränkande särbehandling i arbetslivet är ett stort problem i Sverige. Omkring 20 procent av alla medarbetare utsätts enligt psykologen och forskaren Stefan Blomberg minst en gång per år. I denna allvarligt utsatta grupp ligger psykisk ohälsa och sjukskrivning nära till hands. Ett välfungerande ledarskap är då en av de absolut viktigaste friskfaktorerna på en arbetsplats. ”Medarbetare som känner sig starkt kränkta måste få hjälp att hantera situationen.”
Det är lätt att hålla med. Det finns inget så demoraliserande på en arbetsplats som en chef som utövar ledarskap genom godtycklig behandling av medarbetarna. Det är såklart dåligt för den enskilde som drabbas. Men i förlängningen drabbar det även produktiviteten i utebliven arbetsglädje och arbetskapacitet. Här behöver såväl fackföreningar som HR-avdelningar ta ett steg fram.
Själv räddades jag organisatoriskt av att en högre chef flyttade mig till sin avdelning. Och mentalt av ett stridbart och stöttande fackligt ombud.
Jag menar att ledningen på många arbetsplatser behöver bli mindre ängslig för att ta tag i dysfunktionella chefer. Det är förödande för kulturen på arbetsplatsen med en dålig ledare. För den enskilde är det en katastrof.
