Enskilda uttalanden har en tendens att få orimligt mycket uppmärksamhet i svensk debatt. Exemplen på politiker som fått utstå massiv kritik eller hotats med avgångskrav efter att ha sagt något dumt är många.
Det senaste är liberalen Carl B Hamiltons uttalande om judar och muslimer. Efter 30 år som förtroendevald för Liberalerna – och en ursäkt – lämnade han riksdagen förra veckan.
När Magdalena Andersson talade om “Somalitowns” härom året haglade fördömandena.
Och efter att sverigedemokraten Richard Jomshof i tillspetsade ordalag skrev ett kritiskt inlägg om islam på sociala medier nyligen har den samlade oppositionen försökt få bort honom som ordförande för justitieutskottet.
Men vem har inte uttryckt något som inte går i linje med det rådande narratiet? Eller sagt något dumt eller ogenomtänkt? Ofta är det dessutom relativt marginella företeelser som genererar kritikstormar, mediedrev och krav på avgång.
Det tycks många gånger vara viktigare att säga rätt än att göra rätt.
Under 2015 utlokaliserades mängder av säkerhetsklassat material: känsliga uppgifter om svenska stridspiloter och hamnar, broar och vägar i Sverige. Hemliga personnummer och företagshemligheter lämnades ut till IT-tekniker utomlands utan någon som helst säkerhetskontroll. Transportstyrelseskandalen är en av de största säkerhetsläckorna i modern tid.
Men vad blev resultatet?
Högst ansvarige, vilket var dåvarande inrikesministern Anders Ygeman, flyttades till en post som gruppledare i riksdagen. 2018 blev han återigen minister i S-regeringen.
Om det inte räcker att röja svenska försvarshemligheter och utsätta svenska folket för fara – vad krävs för att bli avsatt som politiker?
Men han sa i alla fall inget dumt.
Beslutet att stänga Barsebäck och påbörja nedmonteringen av svensk kärnkraft fattades 1997 i en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Moderaten Mikael Odenberg påpekade då att detta var en “konfrontation med folket, facket, näringslivet och den borgerliga oppositionen i riksdagen. Det är uppenbart att denna energipolitik splittrar Sverige i en situation när vi behöver allt annat än splittring.”
Dagens halvering av kärnkraftsbeståndet från tolv till sex reaktorer har bidragit till att elpriserna exploderat under vintern och därmed gjort att folk tvingats lämna sina hem, människor har sagts upp från sina jobb och vi har försatts i en oerhört sårbar situation i händerna på Vladimir Putin.
Men var är ansvarsutkrävandet? Var var avgångskraven?
Eller vad sägs om regeringen Bildt som 1991 rev upp det så kallade Luciabeslutet – startskottet på Sveriges havererade migrationspolitik?
Nej, i stället avsätter vi politiker som säger något fel. De som begår tjänstefel eller bedriver verklighetsfrånvänd politik med uppenbart negativ påverkan på oss i decennier kommer däremot undan.
Som Björn Afzelius uttryckte det: "Ska du fiffla ska de va' rejält, det kan vi acceptera. Men myglar du med småsaker så får du schavottera”.
Vi sållar fram politiker som är duktiga på att säga rätt, snarare än att göra rätt.
LÄS MER: Viktigare värna utsatta än använda korrekt språkbruk
