Var inte naiva om smugglade vapen från krigets Ukraina

Putins propaganda vill att vi ska börja tro att vapnen vi skickar till Ukraina säljs till gängkriminella. Samtidigt finns det en verklig risk för det – liksom för att ryska vapen kommer på villovägar.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

“Jag har bara tre saker på min agenda: Vapen, vapen och vapen”. Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba var tydlig med sin önskan när han en dryg månad efter Rysslands invasion besökte Natos högkvarter i början av april förra året. Han och hans land har blivit hörsammade. Vapen från övriga Europa och USA har gjort stor nytta i händerna på de ukrainare som kämpar för sitt lands överlevnad.

Rysslands president Vladimir Putin är naturligtvis intresserad av att underminera stödet för fortsatta västerländska leveranser. Ett sätt är att måla upp en bild av att många vapen inte hamnar vid fronten, utan på den svarta marknaden.

ANNONS

Ryska medier har till exempel rapporterat om att ukrainska officerare säljer anti-tankvapen till kriminella och terrorister. Medierna hänvisar till annonser på darknet, som av allt att döma är fejk – bakom profilerna döljer sig i själva verket ryssar, enligt experter. (BBC 24/9 2022)

Det är onekligen sofistikerad propaganda. Inte minst eftersom det också ligger i farans riktning att en del vapen faktiskt lär komma på villovägar.

Efter 1990-talets krig på Balkan spreds vapen över hela världen, och fortfarande har de flesta vapen som används av europeiska kriminella sitt ursprung i forna Jugoslavien. Risken är att historien upprepar sig. Fast med mer kraftfullt och tekniskt utvecklat materiel.

Man ryser bara vid tanken på gängkriminella med pansarskott och avancerade mörkersikten. Inte minst Sverige måste ta situationen på stort allvar. Det sista som behövs är att gängen får ett tekniksprång.

Vår beredskap är dock inte särskilt god. I dagsläget upptäcker tullen bara runt fem procent av alla vapen som smugglas in i landet. Det blir också allt vanligare att föra in vapnen i delar, och här har inte lagstiftningen hängt med.

Frågan är om politikerna har ork att snabbt driva igenom de förändringar som behövs. Den svenska lagstiftningsprocessen har en tendens att fastna i byråkratins kvarnar, och välbehövliga resurstillskott riskerar att användas till annat än mer personal på fältet.

ANNONS

Medan politiker har ett ansvar att agera kraftfullt, har medierna ett ansvar att bevaka frågan om vapensmuggling nyanserat. Nyligen rapporterade Sveriges Radio att kriminella i Göteborg erbjuds att köpa militära vapen från kriget. Myndigheter har dock inte sett någon ökad ström av smuggling ännu, och lyssnaren informerades inte om risken för att planterade ryska uppgifter kan ge en förstorad bild av problematiken.

Det är också fel att lasta Ukraina för all eventuell vapensmuggling från konflikten. Det kan lika gärna vara ryska vapen som hamnar i orätta händer. Ryssland har både stora problem med korruption och ett intresse av att destabilisera Europa.

Sverige ska självklart fortsätta skicka vapen till Ukraina, och bör också bistå med logistik, övervakning och kontroll av vapenförråd. Samtidigt måste vi vidta åtgärder här hemma. Helst utan att sprida ryska narrativ.

Med andra ord gäller det att hålla flera tankar i huvudet samtidigt – och inte vara naiv om någonting.

ANNONS