Onsdagen den 8 maj kommer Riksbanken klockan 9.30 skicka ett pressmeddelande. I detta pressmeddelande kommer det berättas att Riksbankens direktion beslutat att sänka den svenska styrräntan med 25 punkter – till 3,75 procent.
Bankekonomerna kommer tycka att beslutet är välavvägt.
Min kommentar på Riksbankens sänkning kommer vara:
för lite och för sent.
Min analys är följande: Sverige har inget inflationsproblem. Tvärtom.
Svensk inflation var, enligt Riksbankens eget inflationsmått (KPIF), i mars 2,2 procent i årstakt mätt under senaste 12 månaderna. Och bara 1,6 procent i årstakten det senaste halvåret. Det faktiska inflationsutfallet är nu cirka 0,5 procentenheter lägre än i Riksbankens egen prognos.
Faktum är att mycket av de inflationsimpulser som finns kvar i Sverige drivs av Riksbankens egna räntehöjningar. Det gäller inte minst lokalhyror och lägenhetshyror som i enlighet med avtal helt eller delvis skrivs upp med prisökningar som inkluderar Riksbankens egna räntehöjningar. Jag brukar jämföra detta med en hundvalp som jagar sin egen svans.
Sverige har inte heller några tecken på en pris- och lönespiral. Lönerna ökar i takt med de centrala kollektivavtal som slöts våren 2023. Löneglidningen (alltså löneökningarna utöver avtalen) är närmast obefintlig.
Sverige har däremot ett allvarligt tillväxtproblem.
Sverige hade år 2023 ett av de sämsta BNP-utfallen i Europa. När SCB förra veckan rapporterade utfallet för BNP första kvartalet 2024 så var det ytterligare ett kvartal med negativ tillväxt. Sverige har nu haft negativ tillväxt fyra kvartal i rad.
Den enskilda faktor som utvecklas sämst är bostadsbyggandet. Trots att Sverige har en betydande bostadsbrist så har vi nu rekordlåga tal för starter av nya bostadsprojekt. Det som byggs är nästa uteslutande projekt som startades för flera år sedan. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har stigit med 50 procent och konkurserna skördar nya offer varje dag.
Vad borde Riksbanken då istället göra på onsdag?
Min bedömning är att Sveriges ekonomi inte klarar en högre ränta än cirka två procent. Riksbanken måste röra sig ner till den nivån och det behöver göras under ordnande former. Det bästa hade varit om Riksbanken aldrig höjt så mycket och kraftfullt som man gjort. Men givet läget så vore ett lämpligt steg om Riksbanken på onsdag sänker styrräntan med 50 punkter till 3,5 procent och därefter vid varje kommande möte sänker i samma takt. Med en sådan strategi skulle Riksbanken utan några dramatiska kast vara nere på 2,0 procent tidig höst.
Men detta kommer inte ske. Risken är hög att Riksbanken senfärdighet att sänka räntan tvingar fram paniksänkningar när polletten sent om sider trillar ner.
Priset för Riksbankens felaktiga räntepolitik drabbar Sverige väldigt ojämnt. Banker har kunnat göra enorma oligopolvinster på räntenettot när Riksbanken höjt räntan. Detta samtidigt som Sverige arbetare fått betala ett högt pris när höga räntor kylt av ekonomin och de ekonomiska marginalerna krympt ihop.
