Villkorlig frigivning borde inte finnas. Men om stolligheten ändå ska finnas, så borde det väl ändå finnas just villkor? Det minsta borde då vara att man sköter sig i fängelset.
Vad menas då med att sköta sig i fängelset? Inte komma försent oftare än du kommer i tid, Inte spöa eller hota andra intagna och inte hota eller misshandla personalen. Du får heller inte vandalisera inredningen, rymma eller knarka. Inte superhögt satta mål kan man tycka.
En sexualförbrytare av värsta sort, en pervers våldsverkare som njuter av att skada andra borde ha 100 procent skötsamhet och krav på behandling för att risken för återfall ska minska.
Men så är det inte. Snarare tvärt om. Objektivt ser det ut som att samhällets mål snarare är att sexualförbrytaren ska ut i samhället så fort som möjligt, snarare än att trygga det för dem han förstört livet för och dem han potentiellt kan förstöra livet för.
Nytorgsmannen har dömts för sju våldtäkter, åtta sexuella övergrepp och elva fall av kränkande fotografering.
Nytorgsmannen har misskött sig i fängelset. Inte litegrann. Inte kommit för sent eller vägrat jobba. Han har dödshotat personal och även försökt påverka dem i deras yrkesutövning. Han har bland annat skrivit till personal att han har ”lust att döda.” Om en notorisk våldtäktsman och sadist dokumenterar i fängelset att han vill döda människor, så kanske inte just villkorlig frigivning är det första du tänker på? Men Kriminalvården tänker annorlunda.
Då den nu mördarsugne Nytorgsmannen närmar sig tidigaste dag för villkorlig frigivning så reflekterar kriminalvården kring om det kanske vore dumt, men skriver sen i sin bedömning att man ser allvarligt på att Nytorgsmannen ”brutit mot
föreskrifter”, men vid helhetsbedömning anser man dock inte att det ”föreligger särskilda skäl” för att skjuta upp hans villkorliga frigivning. Det kan betyda att den mordsugne, perverse, notoriska våldtäktsmannen är ute och kan fullfölja sitt värv efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.
Regeringen jobbar för att höja straffen och bygga nya fängelser. Oppositionen hejar på. Men med en kriminalvård som gör bedömningar som ovanstående finns fler utmaningar. Jag vet att villkorlig frigivning är uppe för översyn i riksdagen. Att den ifrågasätts och förhoppningsvis kommer att avskaffas.
Men resonemanget hos Kriminalvården gällande Nytorgsmannen och oräkneliga andra förskräckande exempel visar på ett haveri i systemet. Uppenbart är att villkorlig frigivning inte är och aldrig varit villkorlig. Du kan bete dig hur som helst på kåken och ändå bli utsläppt efter två tredjedelar av tiden du är dömd till.
Det som behöver göras är det omvända. Om du inte sköter dig, kommer du inte ut. Om du inte kan leva upp till de sjukt lågt satta kraven som är, så ska du bli kvar där. Klarar du inte av att låta bli att hota personal till döden i fängelset så kommer du inte kunna sköta dig i frihet.
Vi får aldrig glömma bort att det är de hederliga medborgarnas rätt att inte bli utsatta för brott som ska vara i fokus - inte kriminella våldsverkare och våldtäktsmäns rätt att få vara ute.
