Det är den tiden på året då små och stora inköp avlöser varandra. Med en hyfsad uppkoppling kan varenda klapp och ingrediens beställas hemifrån och levereras till dörren. Utan att du träffar en levande själ.
Onlinehandeln är till gagn för den som är nödd att jaga rabatter och reapriser. Den kan vara förförisk med all världens flärd, ett klick bort. Öppen 24/7 om man aldrig får nog.
Den andra sidan av saken är dyster. Digital shopping kastar en skugga över våra citykärnor; den hotar att försätta småstäders affärsstråk i konkurs och slår ut landsortens enstaka butiker. Det är en kombination av livsstils- och strukturförändring som påverkar oss som människor. Förankringen i bygden där vi lever och bor släpper. En viss slags gemenskap förtvinar.
Kanhända är det en överdrift, men det betyder något att möta dem man gör vardagsaffärer med. Jag växte upp nära en by där sådan ruljangs fanns. I lilla Tågarp, som namnet till trots saknade tågstation, fanns under åttiotalet bank- och postkontor, bolag, mataffärer, presentbutik, tygbod, damekipering, skoaffär, kapitalvaruhandel, hårsalong, järnhandel, konditori, gästis, gatukök, kiosk och flera bilverkstäder.
Jag kan återkalla ansikte och namn på alla dem som tog emot, småpratade och expedierade i minnet. De utgör ett galleri som i någon mån präglade mig. När allt snurrade som bäst hölls kvällsöppet i Tågarp. Allt var i gång till klockan tio och det hela kröntes med en utlottning. En ny cykel stod på spel. Vi stod i klungor i skymningen när vinnaren korades. Alla var där.
När jag nu far med bilen genom samma ort, återstår av bylivet endast möjligheten att köpa en grillad korv och fylla upp bensin. Det sistnämnda sker på obemannad tapp. Paradoxalt nog är förbindelserna väsentligt bättre nu. Tåget stannar varje timme, men ingen reser längre till Tågarp för att uträtta ärende. Allt är igenbommat. Kundflödena försvann först till nybyggda shoppingcentra. Nu fångar nätet varje köpinpuls.
Mönstret går igen över Sverige. Som i Hagfors. Där driver Tomas Norberg en el- och vitvaruhandel. Affärerna intill har slagit igen. Just hans butik lever på de kunder som aktivt väljer att fortsätta vara lojala, trots att varan de söker ofta finns till lite lägre pris online. Det som saknas helt är tillströmning av nya, yngre kunder. Det är på de äldres goda vilja som Norberg kan fortsätta. På sikt kommer underlaget för butiken att försvinna, såvida inte fler gör medvetna val och då och då handlar lokalt.
Utarmningen drabbar inte bara landsbygden. Nyss försvann ytterligare en torghandlare från Kungstorget i Göteborg. Av det som en gång var en myllrande marknadsplats, återstår nu fyra fattiga stånd. Det är styvt arbete att som ensam småföretagare konkurrera med grossister och stormarknader. Kunderna består till betydande del av åldrade stammisar, vilka tar sig till torget för att köpa närodlat och språka lite.
Transaktionen mellan den som räcker över påsen med potatis och den som tar emot handlar om mer än kall kommers. Helt utan sådana förbindelser i det dagliga blir vi kantigare. Socialt oslipade.
Må det vara i julstress eller stilla vardagslunk – du kan göra skillnad genom att ibland handla över disk där du bor. Allt behöver inte vara snabba klipp. Vissa köp ger markkontakt.
