Vad kännetecknar en bra polis? I den mycket läsvärda boken Särskilda händelser – polischefens lösning, författad av Klas Friberg i samarbete med Mats Paulsen och utgiven på Volante, beskriver den tidigare Säpochefen och regionpolischefen en av sina tidiga förebilder.
Det är trafikpolisen Bertil Ferm ”som är övertygad om att han kan rädda liv genom att lagföra trafikbrott. Färre dör och färre skadas när han gör ett bra jobb.”
Bertils sätt att hantera sitt jobb är professionellt, trevligt och pedagogiskt. Alla som stiger ur hans polisbuss har skrivit på fortkörningsboten. Ofta med ett litet leende på läpparna. ”Men den underliggande drivkraften till att han är fenomenal är hans vilja att göra skillnad. Det är en inställning, ett kall, en personlighet som passar för polisyrket. Bertil vill hjälpa, skydda och ställa till rätta.” Med författarens ord en tyst kunskap som är helt ovärderlig.
Den tysta kunskapen går som en röd tråd genom boken. Friberg menar att vi som land har misslyckats med att sätta gränser, med ledarskapet i offentlig sektor och med att låta polisen göra sitt jobb på bästa sätt. Men också med hur vi kan vända utvecklingen.
Tyst kunskap låter sig sällan beskrivas. Med författarens ord delas denna snabbast när man ”går bredvid” någon med stor tyst kunskap under en period. Jag menar att det är en sanning i många yrken.
Friberg slår ett slag för så kallad tillitsbaserad styrning och ledning. ”Hjärtat måste vara med. De bästa cheferna är genuint intresserade av medarbetarna, de bryr sig om hur de har det. De är ledare som vet att deras främsta uppgift är att stötta medarbetarna i deras uppdrag.” Och är det något som förtjänar att lyftas fram hos ett framgångsrikt polisarbete är det egenskapen att kunna ta folk. Att som enskild polis orka stå kvar när det blåser.
Men det kräver ett ledarskap med stor respekt och lyhördhet inför de utmaningar dagens poliskår har att hantera. En återkommande sak som efterlyses är modiga ledare på den samhälleliga nivån. Rädslan att misslyckas är frustrerande för de som försöker göra skillnad. Friberg menar att det handlar om att ha större tillit till ”görarna” alltså dem som i skarpt läge har att hantera såväl våldsamma upplopp som brottsförebyggande åtgärder.
De som klarar att gå på magkänsla när man konfronteras med en våldsam gängkriminell, likväl som i samtalet med oroliga medborgare. I boken lyfter Friberg fram flera enskilda exempel på poliser, socialarbetare och andra kommunala aktörer som på ett både modigt och kompetent vis manifesterar den tysta kunskap som är så avgörande för att en kritisk situation inte ska spåra ur. Informella ledare som är föredömen i modet att tala klarspråk.
Det är den sortens människor av kött och blod som vet när man ska ta i och när man ska backa hem. Deras insatser borde lyftas fram och premieras. Först då kan dagens poliser likt Bertil Ferm komma till sin rätt. De som genom ovärderlig tyst kunskap både kan skapa relationer och sätta gränser. Som kan ta folk.
