Sverige befinner sig sedan hösten 2023 i recession. Kärnan i krisen är att bostadsbyggandet har tvärnitat. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har stigit med över 30 procent. Krisen i bostadssektorn sprider sig nu som ringar på vattnet och har drabbat tillverkning av golv, fönster, småhus och annan träindustri.
Hushållens konsumtion har krympt fem kvartal i rad. Inte sedan 90-talskrisen har Sverige sett en motsvarande minskning.
Den krympande ekonomin i Sverige är inte en del av en internationell utveckling. Den globala tillväxten är dämpad, men tillväxten är klart positiv i de flesta delar av världen. Svensk export går fortsatt bra.
De stora problemen vi har i Sverige är hemmasnickrade och förklaras i huvudsak av Riksbankens kraftigt höjda räntor.
Jag har här i GP återkommande kritiserat Riksbankens räntepolitik. Jag har pekat på att svensk inflation framför allt är utbudsdriven och därmed inte knäcks av höjda räntor, eftersom Riksbanken inte styr över internationella priser på livsmedel och energi.
Risken för att den tillfälligt höga inflationen skulle skapa en pris-och-lönespiral är därtill minimal i Sverige på grund av vår centrala lönebildningsmodell.
Nu faller inflationen som en sten. Faktum är att inflationen i årstakt under de senaste månaderna är under Riksbankens inflationsmål. Skälet är enkelt: när effekten av de skenande internationella priserna på energi och livsmedel klingar av så faller svensk inflation av sig själv.
Tyvärr har de negativa konsekvenserna av Riksbankens felaktiga penningpolitik ännu inte fått fullt genomslag. Det kommer bli värre innan det blir bättre.
Sverige behöver en snabb omsvängning till en mindre åtstramande penningpolitik. Men risken är att räntesänkningen kommer dröja för länge under år 2024. I ett sådant scenario riskerar det sluta med att Riksbanken i nästa skede får panik och svarar upp med för kraftiga räntesänkningar.
Riksbanken har haft en lång historia av att låta pendeln slå över i extrema positioner – både upp och ner. Banken valde att som sista centralbank i världen höja räntan innan finanskrisen 2008. Men kom sedan under 2010-talet att istället låta pendeln slå åt andra hållet och sänka räntan till under noll procent.
Min uppfattning är att Sverige inte bör återgå till en nollräntepolitik. Sverige behöver i stället hitta en bättre policymix mellan penningpolitiken och finanspolitiken.
Sverige behöver helt enkelt en aktivare finansminister som lämnar överskottsmålet bakom sig. Med en mer aktiv finanspolitik kan penningpolitiken bli lite trögare och de stora pendelsvängningarna kan undvikas. En sådan policymix skulle möjliggöra en mer offensiv investeringspolitik med stora rationella investeringar i infrastruktur, bostäder och energiproduktion.
Sänk räntan snabbt. Men gör det med förnuft!
