De fyra svenska storbankernas aktieutdelning väntas i år bli 90 miljarder kronor, enligt en prognos från nyhetsbyrån Bloombergs. Det är en ökning med 25 procent jämfört med året innan. Bakom den kraftiga utdelningen ligger de enorma vinster som bankerna gjort under år 2023.
Hur har då bankernas enorma vinster uppstått? Har svenska storbanker uppfunnit nya tekniska lösningar eller kanske utvecklat fantastiska kunderbjudanden?
Nej, tyvärr inte. Bankernas enorma vinster har uppstått i en symbios mellan det svenska bankoligopolet (dominansen av ett fåtal banker) och Riksbankens räntepolitik.
Så här funkar det.
Riksbanken har under de senaste två åren chockhöjt styrräntan. Storbankerna har vid varje räntehöjning glatt höjt sina boräntor, men höjt räntan på kundernas sparkonton i betydligt makligare takt. Därmed har ett rejält räntenetto uppstått, det vill säga skillnaden mellan räntan på in- och utlåning.
Den genomsnittliga räntan på rörliga bolån har på två år höjts från 1,3 procent till 4,9 procent. En höjning med 3,6 procentenheter. Men den genomsnittliga räntan på bankkonton har under samma period bara ökat med 2,0 procentenheter.
Gapet mellan bankernas in- och utlåningsränta var för två år sedan 1,3 procentenheter. Idag är gapet 2,7 procentenheter. Bankernas vinst på oss kunder har alltså fördubblats på två år.
Riksbanken rapporterade själv att ”De svenska storbankerna har en hög lönsamhet som står sig väl även i en europeisk jämförelse” och skriver vidare att ”Lönsamheten drivs framför allt av räntenettot, som idag står för cirka två tredjedelar av de svenska storbankernas totala intäkter”
Är detta rimligt? Nej, det är orimligt från början till slut. Näringslivets vinster ska i sund ekonomi uppstå för att företag skapar tillväxt och utveckling. Oligopolvinster är motsatsen.
Storbankerna själva försvarar med näbbar och klor sina oligopolvinster. När Swedbank den 24 januari presenterade att bankens räntenetto ökat med 54 procent till 51 miljarder kronor så hävdade bankens VD Jens Henriksson att dessa övervinster möjliggjorde för Swedbank att medverka till att ge ”tillbaka till samhället”.
Henriksson uttalande är storbankernas variant av hästskitsteorin. Det vill säga om man gör de rika ännu rikare så kommer smulorna, så småningom, ramla ner till vanligt folk på marken. Få torde övertygas av Henrikssons hästskitsteori.
Nu behöver Sverige en rejäl diskussion om hur vi kan öka bankkonkurrensen och därmed få till bättre räntor för oss kunder.
Vi behöver också se över beskattningen av bankväsendet. Det är inte rimligt att bankerna subventioneras av staten, bland annat genom att banker inte behöver betala moms på finansiella tjänster.
Men vi behöver också en diskussion om symbiosen mellan Riksbanken och storbankerna. Riksbanken har under de senaste åren agerat väldigt följsamt mot storbankernas krav på höjda räntor, men varit helt tondövt inför kraven från löntagarna och det produktiva näringslivet.
Sverige behöver en ekonomisk politik som gynnar hårt arbete istället för att skapa oligopolvinster hos storbankerna.
