Det är ett vanligt knep inom journalistik, att intervjua en sakkunnig vars åsikt man som journalist delar för att få ut just det budskapet. SVT har vid flera tillfällen pratat med en israelisk akademiker som får föra fram åsikten att vanliga israeler är blinda inför lidandet i Gaza. Man får inte se eller höra om det omfattande lidande som drabbar civila, därför har kriget så stort stöd, är undertonen. SVT:s rapportering är bara ett exempel i en lång rad av liknande insinuationer i svensk media sedan krigets början.
För mig som bosatt i Israel väcker detta många frågetecken. Ett är rent kvalitetsmässig: har SVT och andra medier verkligen ingen egen reporter som kan hebreiska och därför kan titta och bilda sig en uppfattning själv? Är det verkligen så illa ställt att svenska journalister som rapporterar om kriget mellan Israel och Hamas, en av världens just nu brännande konflikter, i regel måste lita på vad andra säger att media berättar?
Utöver det är själva påståendet inte sant. Självklart får israeler se och höra om lidandet i Gaza. Att den israeliska allmänheten främst är intresserad av att följa krigets utveckling från den egna sidan är ingenting konstigt, och att ens ifrågasätta detta är att ställa högre allmänmänskliga krav på israeler än på något annat folk. Dessutom följer många nyhetssändningarna av ren nödvändighet, för att hålla sig a-jour om släktingar eller vänner stupat i kriget det senaste dygnet. Men israeler får regelbundet höra om förstörelsen i Gaza och det humanitära läget. Israel är en liberal demokrati med en fri media, och att man skulle strunta i att rapportera om förstörelsen och döden i Gaza är befängt. Ingen förnekar det lidandet.
Skillnaden är var man lägger ansvaret. Israeler har levt med den här dynamiken länge. Golda Meir, Israels premiärminister 1969–1974, ska en gång ha sagt att ”när freden kommer kan vi förlåta araberna för att de dödat våra söner, men det kommer att vara svårare att förlåta dem för att de tvingat oss att döda deras.” Hamas bär ansvaret för Israels invasion, som man gjorde oundviklig genom massmordet och kidnappningarna den sjunde oktober, när det faktiskt fanns en vapenvila på plats. Många känner oerhört mycket med den lidande civilbefolkningen i Gaza, och hoppas just därför att detta ska bli slutet för terrorgruppens järnhand över Gazaremsan. För att alla förtjänar bättre, både israeler som har rätt att leva och inte slaktas av terrorister eller deras raketer, och palestinier varav många helt säkert vill leva ett normalt liv utan ständigt krig mot Israel som samhällets enda mål.
Det finns två huvudsakliga problem med detta. Det ena är att medierapporteringen avhumaniserar vanliga israeler. De framställs som både empatilösa och blinda, och detta helt utan grund. Det andra är rent kvalitetsmässigt. Svenska nyhetskonsumenter förtjänar en professionell och korrekt rapportering, av duktiga journalister med kunskap om det land de rapporterar om och helst också i dess språk, vilket är självklart för många korrespondenter och reportrar från andra länder.
