En generation förvärvar, en generation förvaltar – och en generation fördärvar. Så lyder ett gammalt talesätt inom näringslivet som beskriver svårigheten att säkerställa verksamheters fortlevnad över tid.
Innebörden är att kompetenta människor bygger upp framgångsrika verksamheter som nästa generation kan ta hand om – men inte klarar att vidareutveckla. Den tredje generationen tar verksamheten för given och förstår inte ens längre vad som krävs för att upprätthålla den.
Av allt att döma är inte heller välfärdsstater immuna mot denna typ av kompetensmässigt förfall. Ett konkret exempel på detta ges i Riksrevisionens rapport rörande statens åtgärder för utveckling av elsystemet som släpptes i förra veckan.
Inte ens den torra kanslisvenskan lyckas dölja rapportförfattarnas närmast chockade upprördhet över den vårdslöshet som präglat politikernas hantering av Sveriges känsliga energisystem. Man skriver bland annat:
"Beslutet om att höja effektskatten 2015 föregicks inte av några konsekvensanalyser som berörde elsystemet i stort trots att regeringen under processens gång hade tydliga indikationer på att beslutet kunde få betydande konsekvenser. [...] Flera remissinstanser framförde till regeringen att förslaget allvarligt kunde hota elförsörjningen i flera svenska storstäder. Regeringen gjorde dock ingen analys av huruvida detta var ett troligt scenario och hur elförsörjningen de facto skulle kunna påverkas."
Riksrevisionen sammanfattar sin kritik med den förgörande formuleringen: "De konsekvenser som presenterats har dock inte fått någon reell påverkan på utformningen av det beslut som fattats av regeringen."
Samtidigt är det tydligt att besluten som indirekt tvingade fram kärnkraftsnedläggningarna var eftergifter till Miljöpartiet, vars stöd var nödvändigt för att vinna regeringsmakten 2014. Regeringen äventyrade alltså Sveriges framtida energiförsörjning – men låtsades inte om det.
Denna arroganta vårdslöshet präglade länge även Sveriges migrationspolitik, som på snarlik grund dömdes ut av Riksrevisionen redan 2017. Man skrev bland annat:
“Nästan alla förslagen bedömdes sakna väsentliga konsekvenser för statlig och kommunal verksamhet eller ekonomi. I den mån förslagen bedömdes ha ekonomiska konsekvenser, beskrevs de som små. Bedömningarna motiverades i allmänhet kortfattat och det saknades ofta redovisning av bakomliggande analyser.”
I den nyutkomna boken “Farväl till Bullerbyn” beskriver det socialdemokratiska före detta kommunalrådet Åsa Eriksson öppet hur partiet tidigt förstod konsekvenserna av den förda migrationspolitiken – men att detta tystades ner för att inte skada partiets väljarstöd.
Sammantaget visar detta att Sverige under lång tid letts av politiker som satt sin egen makt före Sveriges väl – och därigenom tillfogat samhällets trygghets- och energiförsörjningssystem irreparabel skada utan att riktigt förstå allvaret i vad man gjorde.
Så agerar en generation politiker som varken förvärvar eller förvaltar – utan som fördärvar.
LÄS MER: Tidigare S-regeringen skyldig till att svenskarna får frysa i vinter
