“Alla djur är jämlika, men några djur är mer jämlika än andra” är ett välkänt citat ur George Orwells bok “Djurfarmen”, som på ett briljant sätt illustrerar dubbelmoralen när politiska eliter tänjer på demokratins spelregler.
Den senaste veckans avslöjanden rörande moderaten Anna Kinberg Batras rekryteringsmässiga tveksamheter gör att många nu ifrågasätter både hennes omdöme och respekt för ämbetet – och Kinberg Batra själv kallar situationen för “en förtroendekris”.
Även statsminister Ulf Kristersson beskriver nu situationen som en förtroendekris, vilken alltmer spiller över på hans regering som i vid mening gått till val på att rensa ut just korruption, aktivism och politisk nepotism ur den svenska förvaltningen.
Att som Kinberg Batra ge nya toppjobb åt sina vänner underminerar inte bara förtroendet för offentliga ämbeten – utan sänker även institutionernas effektivitet och försämrar deras transparens.
För att skydda samhället mot denna typ av nepotism kräver Sveriges grundlag sedan 1809 att alla myndighetsutnämningar ska ske just transparent, demokratiskt och baseras på “förtjänst och skicklighet”.
Problemet är inte Anna Kinberg Batras eventuella missgrepp i sig, utan att de speglar ett bredare problem inom hela den offentliga förvaltningskulturen, där höga positioner allt oftare viks åt politiska bundsförvanter och vänner.
Ett exempel på detta är att över 90 procent av alla av de statliga tjänstemän som fick en ex-politiker som högsta chef 2014-20, under S-regering, fick en socialdemokrat. Sammantaget fick hela 26 socialdemokrater nya toppjobb som myndighetschefer under regeringen Löfven/Andersson.
Det är således tydligt att socialdemokraterna systematiskt har missbrukat utnämningsmakten för att installera sina egna vänner i stora delar av statsförvaltningen – och att den svenska förvaltningen präglas av utnämningsnepotism. På liknande sätt avslöjade nyligen Expressen att 119 kommun- och regiondirektörer under de senaste 10 åren bemäktigat sig över en kvarts miljard kronor på fallskärmar och smart planerade dubbeljobb.
Kinberg Batras klavertramp skickar därför oavsiktligt signalen att oetiska tillsättningar även accepteras av högerpartierna – och att regeringens företrädare därför saknar trovärdighet när det gäller att rensa ut otillbörliga tillsättningar ur den svenska förvaltningen. Detta är utomordentligt allvarligt i ett läge där allt fler samhällsinstanser slår larm om verkliga kriminella infiltrationsförsök.
Kinberg Batras agerande är därför inte bara ett misslyckande på individ- och ämbetsnivå, utan ett symptom på systemhotande brister som måste åtgärdas inom hela den svenska byråkratin. Att stärka mekanismerna för tillsyn och ansvar inom offentlig förvaltning är inte bara nödvändigt för att upprätthålla medborgarnas förtroende för staten – utan även för att försvara den svenska förvaltningen mot direkt systemhotande kriminell korruption.
För den som minns sin Djurfarm vet att de extra jämlika grisarna ytterst även utrustade sig med piskor.
