Hon gav inte upp sitt kall, Aina Erlander. Maken Tage var Sveriges statsminister i 23 år; hon var lärare i kemi. När statsministerämbetet krävde även gemålens närvaro, tog hon ledigt från arbetet och fullgjorde sina plikter som fru till regeringschefen. Aina Erlander hyste inget nämnvärt engagemang för mode. Det var samma klänning om och om igen. Hon fick ha både ointresse för kläder och yrkesval ifred.
Nyligen fick Birgitta Ed, gift med statsminister Ulf Kristersson, erfara det motsatta. Under Nato-toppmötet i Vilnius upprörde hennes vita prästkrage, en röd kostym och en mönstrad klänning. Det gick att läsa in budskap i allt statsministerfrun bar på kroppen. Argast av dem alla var Annika Strandhäll, ordförande för Socialdemokraternas kvinnoförbund. Statsministerns hustru borde tagit av sig den krage som visar att Birgitta Ed har en egen yrkesidentitet, hävdade Strandhäll intensivt. Hon borde med andra ord bara vara fru. Det är inte första gången den förra S-ministern på unket vis ger sig på just kvinnors klädval. I förra vändan var det Julia Kronlid (SD) som hånades för den folkdräkt som hon bar vid Riksdagens öppnande.
I ”I sällskap med döden” berättar Ingvar Carlsson om sin hustru Ingrid och det stöd hon utgjort, inte minst under åren då han var statsminister. I en passage återger han hur hustrun skrevs ner i pressen efter ett officiellt besök i USA och möte med president Reagan: bibliotekarien Ingrid Carlsson var inte tillräckligt elegant. Hennes språkkunskaper, bildning och vad hon faktiskt uträttade som medföljande vägde lätt mot snittet på klänningarna. På samma sätt som en gång Aina Erlander och nu Birgitta Ed tog Ingrid Carlsson ledigt från ordinarie tjänst för att som hustru till regeringschefen representera Sverige. Även hon försökte värna en egen yrkesidentitet vid sidan av de plikter som följde av partnerns uppdrag.
Toleransen har varit högre. Hösten 1972 går Danmark till folkomröstning. Frågan gäller medlemskap i EG. Under sommaren har nöjesparken Bakken firat jubileum. I revyn spelar Helle Virkner en luttrad gatflicka i Nyhamn. Kväll efter kväll sjunger hon en skabrös visa som fick publiken att rodna och vika sig i skratt. Alla i Danmark känner igen henne. Inte bara för hennes skådespeleri, utan för att hon är gift med socialdemokraten Jens Otto Krag, Danmarks statsminister. Ett halvt sekel senare blir den svenska statsministerfruns prästkrage ett inslag i Studio Ett.
Ingen i eller nära en maktposition ska stå fri från granskning, men kritiken mot Birgitta Eds yrke och utanpåverk syftar till att kringskära ett redan begränsat handlingsutrymme. Statsministerfrun har gjort yrkesmässiga offer till följd av makens val. Ed avslutade helt sin företagsverksamhet och växlade bana, till präst, i samband med att Ulf Kristersson blev partiledare. Uppståndelsen kring kragen, kostymen och klänningsmönstret visar främst två saker: att talet om ett systerskap är en fånig myt, liksom att den sortens självständighet och agens som Ed visar ännu är svårt för somliga att acceptera i Sverige.
Kanske är det tidernas äldsta och slöaste mobbargrepp: att i en fördomsfull okulärbesiktning förminska någons duglighet. Ett ynkansvärt sätt att driva opinion.
