”För tio år sedan kunde elever lätt sitta och läsa koncentrerat i minst en halvtimme. De jublade om de någon gång skulle få se en långfilm och satt sedan som tända ljus tills filmen var slut. En period hade vi som tradition att visa mastodontfilmen ”Schindler’s List” i sin helhet för våra nior. De satt i aulan och såg filmen på storskärm. Inga problem. Idag har vi slutat med sådana visningar.”
Så skrev högstadieläraren Sophia Barthelson i en längre kommentar på Facebook, strax efter att Pisa-resultatet presenterats. Undersökningen lade i dagen ett nytt dramatiskt tapp i bland annat läsförståelse. Barthelsons erfarenhet är att många elever idag, oavsett bakgrund eller eventuell diagnos, fallerar i uthållighet, koncentrationsförmåga och ork att följa med i en berättelse. En halvtimme in i en film tar andra impulser över och de börjar söka sig ut på nätet eller störa varandra.
Denna inifrån-bild ligger i linje med Pisa-chefen Andreas Schleichers senaste analys av den svenska skolan. Alltför många klassrum präglas av bristande fokus, oordning och oväsen, menar han. Disciplinen är svag och eleverna sviktar i engagemang. Ofta låter de sig distraheras av sina mobiltelefoner. I ljuset av detta träffar därför Tidöpartiernas besked om en mobilfri grundskola helt rätt.
Allt fler skolor tillämpar redan möjligheten att begränsa elevernas tillgång till mobiler. Det är utmärkt att detta skärps och att även rasterna, för så många som möjligt, fredas från scrollande som enda aktivitet. Sådana restriktioner har för övrigt stöd. Det är, fastslår en forskningsöversikt om psykisk ohälsa bland unga, av yttersta vikt att i ett tidigt skede stoppa beroendemässigt bruk av digitala medier.
Kritiken har emellertid inte låtit vänta på sig och på sina håll talar man om mobilförbud som ett försök att vrida tiden tillbaka.
Det är inte länge sedan varje ny teknik, varje nytt medialt uttryck, skulle tryckas in i kursplaner och revolutionera metodiken. I underlagen till det som blev till nya läroplaner på 1990-talet fanns en närmast rörande övertygelse att de snabba bildflödena på MTV fordrade förändringar i undervisningen. Traditionell ämneskunskap utmanades. Lärare behövde inse att ”Music Television” är okänd, men viktig terräng. Här utnämndes eleverna till experter och vägvisare.
Tidigare Skolverkschefen, tillika professorn i pedagogik Ulf P. Lundgren, lovade en ny skola som skulle fostra ”tuffa änglar” som ”tar sig självsäkert fram överallt i kraft av tron att de är odödliga.” Därefter hälsades digitaliseringen som frälsningen för svensk skola. De som ifrågasatte avfärdades som just bakåtsträvare. Nu vet vi att de senare hade rätt.
Tillbaka till den där havererade filmvisningen. Skolan är viktig för att träna eleverna i uthållighet, ja. Men en förälder har också ett ansvar. Se en film tillsammans hemma, utan att någon av er har mobilen framme. Kräv full närvaro under en middag eller vid besök i affären.
Varje stund av stiltje behöver inte uthärdas med nacken nerböjd mot den blå skärmen och stora hörlurar runt halsen som napp och snutte. Fostra någon som klarar lite tuggmotstånd. Den där andäktiga tystnaden i en till brädden fylld aula får gärna återuppstå.
