Medborgarskapet bör vara som ett äktenskap

Det vi får utan ansträngning värderar vi inte särskilt högt. Precis som med ett äktenskap kräver medborgarskapet lojalitet, kärlek och uppoffring.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Jag tror att det du verkligen vill ha är du också beredd att göra uppoffringar för och kämpa för. Ingenting som är värt något på riktigt är gratis, utan tvärtom: Det du får gratis, utan motprestation är sådant du inte värderar särskilt högt.

Jag tror att anledningen till vissa utbildningars höga status är för att de inte bara är svåra att ta sig in på, de är också hårda, långa och krävande. Anledningen till varför kärleken är så stor och eftersträvansvärd är för att den inte är enkelt fången. Den ställer krav, och skadas den för hårt om den sviks riskerar den att slockna. Du kan inte hålla flera lika kära i ett fungerande äktenskap, du måste välja bort vissa delar av det liv du tidigare levde för att fungera i äktenskapets tvåsamhet. Det är min tro och övertygelse.

ANNONS

Om jag fick bestämma så skulle medborgarskapet vara så, något värt att kämpa för, något värt att vänta på, något värt att uppoffra annat för. Något du prioriterar framför annat du vill, något du lämnar det gamla för. Som ett äktenskap. Någon man lovar trohet till i nöd och lust. Men också som sitt livs utbildning, den du bara går en gång. Det kanske jobbigaste du gjort, men också något du verkligen är stolt över, något som är en viktig del av dig hela livet.

Traditioner är allt vi har. För det är vår kultur och utan kultur är vi ingen. Vår nationalsång är inte bara en låt vilken som helst, utan vår sång. Vår flagga är inte bara ett tygstycke utan den fana som förenar oss, en symbol för den nation som vi faktiskt är beredda att dö för om det värsta skulle hända och kriget drabbar oss.

Vår skyldighet som medborgare är att bidra. Skyldigheten att stå upp för vår demokrati och våra fri- och rättigheter är helig. Vår Kyrka, vår kristna moral och etik ligger till grund för allt detta. Oavsett om vi tror eller inte, eller tror på annat, måste vi förstå och respektera vår gemensamma bas. Utan förståelse för våra rötter och vår historia står vi lika löst som ett hus på sand.

ANNONS

Om jag fick bestämma skulle inte bara grundläggande lagar och regler förstås och respekteras, utan också kulturen bakom. Hur kvinnor och män är lika mycket värda i sina olikheter och att kärlek är något som är upp till dem kärleken utspelar sig mellan. Hur samhället är ett vi som kräver att du deltar och bidrar. Hur vi köar och hur vi tilltalar varandra. Hur vi på olika sätt bär varandras bördor. Hur vi sätter en heder i att bidra och göra rätt för oss.

Om jag fick bestämma skulle medborgarskapet vara svårare att uppnå än medlemskapet i en medelmåttig svensk MC klubb, men med samma trappstegsmodell för medlemskapet. Först som hangaround, sedan prospect och till slut fullvärdig medlem. Något år för att kolla om du verkligen vill detta och om du har förutsättningarna. Sedan några år som prospect, utformad som en utbildning där litteraturen är på svenska och du ska leva upp till uppsatta kunskapskrav.

Under fem år skulle du ha medborgarskapet på prov. Sedan svär du trohet mot fanan och nationen för att bli fullvärdig medborgare under festligheter med pompa, ståt och vackert intyg om medborgarskap i guldram. Sverige har vunnit en medborgare och du har vunnit ett land, ett vi, att leva i och förenas med, i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Lite så skulle det vara om jag fick bestämma.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS