En av fyra niondeklassare kan varken läsa eller räkna ordentligt, visar de senaste PISA-resultaten som släpptes i tisdags. Det är siffror som förfärar. Tiotusentals ungdomar i varje årskull kommer att ha svårt att ens få ett vanligt kneg. I ett högteknologiskt land som Sverige kräver även industrijobb minst en gymnasieexamen.
Men faktum är att det svenska skolsystemet inte presterar särskilt dåligt givet de demografiska förutsättningarna. Det menar skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren, som undersökt hur invandringen påverkat Sveriges resultat i internationella kunskapsmätningar. Sorterar man bort invandrade elever och de med två utrikesfödda föräldrar hamnar Sverige på en femteplats i senaste PISA. Detta kan jämföras med plats nummer elva totalt – vilket inte heller är någon katastrof.
Enligt Heller Sahlgren förklarar invandringen åtminstone en tredjedel av kunskapstappet mellan år 2000 och 2012. Ingen annan orsak kan säkert sägas ha haft större effekt.
Skoldebatten har dock handlat om annat än invandringen. Varje PISA-rapport har följts av en diskussion om flum, resurser och friskolor. Att ingen, eller åtminstone få, fram till ganska nyligen har velat prata om invandringens betydelse är ett underbetyg för svensk offentlighet. Men framförallt ett svek mot eleverna det gäller.
För insatser som skulle kunna hjälpa dem har dröjt, och dröjer fortfarande. En viktig sådan är lovskola. I dag är skolorna skyldiga att erbjuda detta först i årskurs 8 och 9 – alltså på tok för sent. Redan i lågstadiet måste elever som inte kan läsa, skriva och räkna fångas upp och få extra undervisning.
Forskning tyder på att våra långa svenska sommarlov bromsar inlärningen. Därför är det synd att Centerledaren Murrahem Demiroks förslag om kortare sommarlov helt avfärdades – och till och med röstades ner på den egna partistämman. Visst finns praktiska invändningar, men Demirok kom med en god poäng.
För invandrarbarn med dålig förankring i svenska språket borde sommarskola vara obligatoriskt. Många lärare vittnar om barn som när höstterminen startar har backat i språkutvecklingen. I Göteborg har Linnea Lindquist, biträdande rektor på Hammarkullsskolan, i flera år anordnat sommarskola för lågstadiebarn. Finansieringen står Stenastiftelsen för, och som lärare anställs lärarstudenter.
Initiativet är lovvärt, men borde varken vara ett enskilt exempel eller beroende av privata donationer.
Tyvärr dröjer verkningsfulla åtgärder när debatten hela tiden kör fast i andra hjulspår. Förvisso sträcker sig skolans problem bortom invandringen. Det är viktigt att diskutera och justera kunskapsfokus, friskolor och resurser. Sverige gör också uppenbarligen en hel del rätt, då resultaten förbättrades både 2015 och 2018. Försämringen 2022 förklaras troligtvis mest av pandemin.
Sverige har dock tappat lite mer än andra, något som är märkligt med tanke på att våra skolor hölls öppna under pandemin. Kanske finns en förklaring i att Folkhälsomyndigheten rekommenderade både lärare och elever att stanna hemma vid minsta symtom, vilket ledde till en ostrukturerad hybridtillvaro som i värsta fall är sämre än ren distansundervisning. Här finns också en viktig diskussion som tyvärr drunknar i att både regering och opposition vill ta tillfället i akt att föra fram sina invanda talepunkter.
När det kommer till kritan kan inte Sverige prestera i topp i PISA om inte kunskaperna hos invandrare och deras barn höjs. Vi måste få en skoldebatt som fokuserar mer på hur vi bäst löser det.
