Ann-Sofie Hermansson: Krigsrisken ett skäl att uppvärdera arbetaryrkena

Det är som vanligt när det gäller de samhällsbärande jobben, det är inte förrän det är pandemi, katastrof eller krig som våra arbetsinsatser lyfts fram som just så oumbärliga de faktiskt är.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Jag har aldrig varit pacifist och jag är beredd att göra det som krävs för att försvara vårt land. Men fram till dess är jag oerhört tacksam att Ukraina med Zelenskyj som ledare tar striden mot Ryssland. För jag är övertygad om att Putin inte skulle nöja sig med Ukraina. Den kampen som de ukrainska soldaterna nu för är inget annat än en heroisk insats för demokratin som vi känner den. Jag önskar fred, men en rättfärdig sådan.

Därför ska vi fortsätta stödja Ukraina på alla vis vi kan. Här hemma behöver vi börja samarbeta om vi ska få något uträttat. Sverige behöver upprätta ett samhällskontrakt där vi slår vakt om vår samhällsmodell. Min tro är att medborgarna är redo att göra sitt. Men det krävs också ett ledarskap från våra politiska förtroendevalda där man släpper prestigen och är beredda att göra upp för att vi ska stå enade om det värsta ändå skulle hända.

ANNONS

Om kriget kommer är jag dåligt förberedd. Jag har skaffat ett stormkök och några vattendunkar. Men det är relativt tomt i skafferi och kyl och jag har ännu inte inhandlat en batteridriven radio. Men jag har en färdighet som kan komma till användning. Jag kan köra lastbil. Det är väl också den troligaste användningen av en snart sextioårig medborgare om kriget kommer till Sverige.

För nån måste göra jobbet. Om det värsta skulle inträffa måste sånt som kollektivtrafik, sjukvård, äldreomsorg och för all del sophämtning fortsätta fungera. Det är som vanligt när det gäller de samhällsbärande jobben, det är inte förrän det är pandemi, katastrof eller krig som våra arbetsinsatser lyfts fram som just så oumbärliga de faktiskt är. De jobb som inte kan utföras hemifrån och där man duschar efter och inte före jobbet.

Men vi behöver bli fler. Alltför få söker till de yrkesförberedande programmen på gymnasiet och även vuxenutbildningen har svårt att fylla de utbildningar som erbjuds. I Göteborg drar man in bussturerna eftersom man inte har tillräckligt med personal som kan göra jobbet. Inom äldreomsorgen behöver det rekryteras fler och det gäller likväl sjukvård som barnomsorg. Arbetsmiljöfrågor är skamligt eftersatta. Dödsolyckorna är toppen på isberget.

ANNONS

Nu ska ju värnplikten bli just mera plikt igen. Det är bra. Men kanske skulle vi behöva ytterligare en sorts värnplikt. En som syftar till att fylla luckorna i de samhällsbärande jobben. Alla kan inte köra lastbil men man kan åka med och utföra viktiga uppgifter ändå. Eller varför inte låta folk mönstra på inom vården. Läget är ansträngt som det är redan idag. Jag är övertygad om att extra händer skulle kunna avlasta utarbetad vårdpersonal.

En kamrat till mig hade ett talesätt som jag tycker passar i dagens debatt. Hon brukade säga att ”när fullbloden dansat klart i manegen får ardenner-hästarna gå in och göra jobbet”. Det spelar liten eller ingen roll om det är alarmistiskt eller ej med uttalanden från regeringen och överbefälhavaren, jag tycker de gör rätt. Oavsett om kriget kommer eller ej kommer vi som land behöva de samhällsbärande insatserna.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS