Det har under många år trummats ut att hårdare straff och kamerabevakning inte har någon effekt på brottsligheten. Så är det självfallet inte. Men tyvärr har viss samhällsvetenskaplig forskning haft en politisk profil som i princip gjort det omöjligt att förutsättningslöst undersöka vissa saker.
På senare år verkar det dock ha skett en akademisk tillnyktring, i vart fall inom kriminologin. Tack och lov för det! Fortfarande finns det dock spår av gamla tankemönster i den svenska lagstiftningen.
Den forskning som bedrivits om kamerabevakning har nästan alltid tagit sikte på enskilda platser och den inställningen har smittat lagstiftningen. Utgångspunkten är alltid den fysiska platsen. Helst ska det finnas statistik över att platsen är särskilt brottsutsatt. Detta gör att vi idag har kameror uppsatta där de inte får vara igång viss tid på dygnet eftersom det inte förekommer tillräckligt med brottslighet på platsen då.
Synsättet att brottet måste ske mitt framför kameran tar ingen hänsyn till hur betydelsefullt det är att med hjälp av kameror kunna klara upp brott. Kanske fångar man inte själva brottet på film men brottsoffrets och gärningsmannens rörelser innan och efter brottet kan vara en stor del av lösningen, speciellt när det gäller spontan brottslighet.
Exempel på detta fick jag se vid ett besök hos polisen i Glasgow där de har en helt annan nivå av kamerabevakning än vi har. Man kunde se hur ett gäng unga män, berusade och stökiga, var på väg mot den plats där en allvarlig knivskärning skulle komma att äga rum. Brottet fångades inte av kameran men gärningsmännens uppträdande innan och efter fanns väl dokumenterat. Före brottet dolde de inte sina ansikten för kamerorna. Det gjorde de efteråt och då bytte de även kläder med varandra för att undvika identifiering. Det var en smal sak för utredarna att klara upp brottet.
Det är utifrån sådana erfarenheter som vi bör utforma en ny svensk lagstiftning om kamerabevakning. Låt kommunerna få ett brottsförebyggande uppdrag att sätta upp allmänna bevakningskameror utan krav på att platsen ska vara brottsutsatt och låt oss inom polisen få tillgång till dem. Vi kan sedan komplettera med egna kameror där det finns särskilt polisiärt intresse. Det kommer att leda till fler uppklarade brott och att klara upp brott har en brottsförebyggande effekt. Låt er inte luras av dem som påstår något annat.
Den personliga integriteten då? Vi är nog ganska många som besökt London utan att känna oss övervakade på ett obekvämt sätt. Dagens kamerabevakning handlar inte om att titta på en skärm utan att bearbeta digital information. Denna bearbetning går att övervaka genom olika behörighets- och kontrollsystem.
Apropå London. När vår kamerasektion var på besök hos Metropolitan Police och berättade om hur få kameror vi har tillgång till såg de engelska kollegorna väldigt förvånade ut och sedan kom frågan - Hur löser ni då era brott?
