Under sommaren begicks en rad bostadsinbrott i västra Sverige. Kriminella hade studerat bilar som stod parkerade på Landvetters långtidsparkering och via registreringsskyltarna fått tag på hemadresser. När bilägarna kom hem upptäckte de att de blivit bestulna på sina värdesaker.
För ett antal år sedan rapporterades om en rånvåg mot personer i Stockholm, där kriminella riktade in sig på klockor. Radio- och TV-profilen Martin Björk berättade om sin upplevelse: “Fyra män med pistol tränger sig in i vår lägenhet i jakten på en klocka som dom visste att jag hade. Allt gick väldigt snabbt och innan vi visste ordet av så hade dom tagit vad dom kom för, hotat oss till livet och sedan lämnat lägenheten”.
Kriminella tycks ständigt komma på nya sätt att begå brott med hjälp av offentliga uppgifter. SvD (8/12) berättade nyligen om “Pontus” som blev väckt mitt i natten av att tre män stod i hans sovrum. De band honom och hans sambo med buntband. Pontus hotades, slogs i huvudet med en pistol och tvingades överföra 3,5 miljoner kronor i kryptovaluta. Polisen la senare ner utredningen.
Under hösten har fyra liknande rån och rånförsök mot personer som investerar i kryptovalutor begåtts. Anledningen till att just de har utsatts är för att de varit publika i poddar och i sociala medier eller talat om bitcoin offentligt. Sedan har deras hemadress varit en googling bort.
Även i samband med gängskjutningar har kriminella via internet sökt sig fram till adresser, vilket i flera fall har lett dem till fel person. Tidigare i år blev exempelvis en oskyldig 25-årig kvinna dödad i en sprängning utanför Uppsala.
Sverige är inte längre det högtillitssamhälle det en gång var. Däremot har vi kvar öppna offentliga register, som tidigare fungerade väl, men som i dag verkar som en godisbutik för kriminella och är mer lättåtkomliga än någonsin via internet. Vanliga människors personuppgifter och deras hemadress, hur gamla de är, hur mycket huset är värt och vilken bil de äger finns öppet för alla en sökning bort.
Det värt att påminna om den tidigare justitieminister Morgan Johanssons (S) bevingade ord om att risken för oskyldiga att drabbas av gängkriminaliteten är väldigt låg: “Den är ju väldigt väldigt liten. Väldigt väldigt liten. De gängkriminella har ju sina mål, de har inget intresse av att ge sig på någon annan”. Eller för den delen författaren Jan Guillous grunda analys att hala badkar utgör en större fara för allmänheten än gängkriminella.
Dagens brottslighet har enorma konsekvenser, och inte enbart för den generella otryggheten, vilket är illa nog. Företag flyttar från Sverige, och de som är kvar får allt svårare att rekrytera. Men även vanliga människor får leva med konsekvenserna. Hur ska man bete sig för att inte utsättas för brott? Ska man kanske inte bo i villa alls? Undvika att bo på nedersta våningen i ett lägenhetshus? Bo i ett "gated community"? Skaffa vapen? Flytta utomlands?
Pontus, som blev rånad i sitt hem, funderar på att göra det sistnämnda.
