Strax efter tillträdet senhösten 2022 beslutade Tidö-regeringen att den nya myndigheten för samordnade utbetalningar från välfärdssystemen ska placeras i Stockholm och inte i Södertälje som den tidigare s-regeringen förutskickat.
Häromveckan kunde Dagens Nyheter berätta att skälet till beslutet var att risken för infiltration och otillåten påverkan bedömdes som alltför stora om Utbetalningsmyndigheten skulle placeras i Södertälje.
DN:s avslöjande är viktigt och bör uppmärksammas mer än hittills. Inte nog med att det behövs en ny myndighet för att komma till rätta med felaktiga utbetalningar från välfärdsstaten, regeringen bedömer det också som ”oansvarigt” att placera verksamheten i en stor kommun några mil från huvudstaden med hänvisning till risken för infiltration och otillåten påverkan.
Hur långt har inte normaliseringsprocessen gått när ett sådant beslut flyter förbi utan större avtryck. Var är de extrainsatta debattprogrammen? Var är kriskommissionen? Och, måste jag tyvärr lägga till, var är samhällsforskarna som har de teoretiska och metodologiska verktygen för att analysera situationen och de möjliga motåtgärderna?
En stark statsmakt som kontrollerar sitt territorium är en grundförutsättning för ett fungerande samhälle. Att det gäller i Sverige har vi tagit för givet. Polisens listor över utsatta områden där man inte kan arbeta på normalt sätt är ett första officiellt erkännande att det finns sprickor i muren.
När regeringen väljer bort Södertälje som plats för Utbetalningsmyndigheten passeras en ny gräns på vägen mot det otänkbara med en underminerad statsmakt. För första gången är det en hel kommun som anses som en osäker plats och inte bara enskilda stadsdelar.
DN:s artikel tar upp två konkreta saker som fått regeringen att fatta beslutet. Det rör sig om farhågor för att medarbetare vid myndigheten skulle konfronteras av kriminella när de var på väg till och från kontoret. Och så detta resonemang som jag citerar: ”Att förlita sig på lokal arbetskraft är en uppenbar risk eftersom det finns så starka lojaliteter i staden, säger en källa…Det fanns en oro för att personer som besöker samma kyrka, tillhör samma föreningar eller är släkt hjälper varandra, snarare än att ha samhällets bästa för ögonen.”
Kyrkor, föreningar, släktskap och alternativa lojaliteter som grogrund för infiltration i statsapparaten alltså. För att resonemanget skall bli begripligt behöver det outtalade sägas högt: Södertälje är unikt i Sverige när det gäller en etnisk minoritetsgrupps ställning i staden: Assyrierna/syrianerna är den dominerande etniska gruppen vid sidan av svensk-svenskarna och det är inom den gruppen som infiltreringen och den otillåtna påverkan antas vara rotad. Intressant nog gestaltas några av mekanismerna som åsyftas i TV-serien Taelgia som kan strömmas från SVT-Play.
När statsmakterna nu samlar sig för att slå tillbaka utmanande krafter är en av frågorna som behöver besvaras om det är något särskilt med normerna inom gruppen assyrier/syrianer i Södertälje eller om det är storleken på gruppen i ett samhälle som är avgörande.
Den etniska grupptillhörigheten spelar roll för människor, men är samma krafter i verkan på andra platser i landet? Straffas kanske Södertälje för att politikerna varit öppna med problemen och arbetet med att motverka dem? Frågorna är jobbiga men behöver ställas. Undrar om någon kommer att svara på dem?
