Israel är i en märklig position: en välutvecklad västlig demokrati som befinner sig i krig med allt vad det innebär. Det medför mycket som man annars främst är van att höra om från inbördeskrig och instabila krigshärjade samhällen. I samband med Hamas attack mot Israel började även Hizbollahgerillan vid Israels nordliga gräns med omfattande raketanfall, och gjorde 80 000 personer från norr till internflyktingar utspridda över landet.
Det totala antalet internflyktingar beräknas för närvarande vara 120 000 personer inräknat dem från områden i trakten kring Gaza som har evakuerats. Gränsen mot Libanon har hittills inte blivit en fullskalig front i kriget, men det kan komma att ändras under de kommande månaderna.
Det finns nämligen en gräns för hur länge ett land kan låta hela områden utrymmas och paralyseras. Städer som Kiryat Shmona i norra Israel, två kilometer från gränsen mot Libanon, med en befolkning på 23 000 personer, är nästan helt tömda på sin befolkning. Förra tisdagen avfyrade Hizbollah 70 raketer mot israeliska Golanhöjderna.
Israelerna börjar bli märkbart krigströtta, inte minst soldaterna varav många är reservister som först släpps för att sedan kallas tillbaka, om vartannat. Men läget i norr kan göra ett ännu svårare krig än det i Gaza oundvikligt, och många runtomkring mig förbereder sig mentalt på att ett ”nytt” krig kan blossa upp antingen efter eller parallellt med det nuvarande. Det signalerade inte minst Israels försvarsminister i januari när han underströk att Israel ”förbereder sig för att möjliggöra ett säkert återvändande för befolkningen, även genom militära medel”. Det kan bli ett betydligt svårare krig än det i Gaza. Hizbollah finansieras och stöttas av Iran, och har en betydligt mer sofistikerad armé med bättre tillgång till utrustning än Hamas i Gaza.
Det säger sig självt att ingen stat kan tolerera att en väsentlig del av landet blir obeboelig. Det är nästan som en invasion – man gör de facto hela områden till ingenmansland genom regelbundna militära attacker. Både ekonomiskt och säkerhetsmässigt leder raketattackerna till svåra konsekvenser även i de delar av landet som inte är utrymda, men som ändå ligger inom raketernas radie. Då är militär aktion kanske till slut den enda möjligheten, trots att Israel verkligen inte vill öppna ännu en front med marktrupper.
Ändå finns en risk att kritiken mot Israel i omvärlden blir lika onyanserad och verklighetsfrånvänd som den under kriget mot Hamas i Gaza. Man kan rikta legitim kritik mot delar av den israeliska krigföringen i Gaza, men kraven på vapenvila är märkliga. En sådan fanns redan på plats 7 oktober 2023 när Hamas inledde kriget genom sin massaker- och kidnappningsoperation. Hamnar Israel i öppet krig mot Hizbollah, som sista utväg i en ohållbar situation, måste omvärlden minnas hur Israels norra delar låg paralyserade av raketerna långt innan.
