För ett år sedan skrev jag här i Göteborgs-Posten om risken för ”ICAflation”. Helt enkelt en situation där oligopolen inom dagligvaruhandeln skulle utnyttja inflationstrycket och rulla över sina ökade kostnader på oss konsumenter.
Krönikan ledde till flera tidningsintervjuer samt debatter i radio och TV med företrädare för dagligvaruhandeln.
Mitt budskap var enkelt: Konjunkturinstitutets barometer visade svart på vitt att handeln hade en historisk hög lönsamhet samtidigt som hushållen var historiskt ekonomiskt pressade. Allt tydde på att handeln höll på att rulla vidare sina egna ökade inköpskostnader rakt ut till oss konsumenter, i stället för att dela bördan och möta delar av de ökade kostnaderna med sänkta vinster.
Budskapet från företrädarna från handeln var att jag hade fel och att ICA, Coop och Axfood kraftigt hade sänkt sina marginaler.
Nu finns facit.
Jag hade rätt och branschens företrädare hade fel. Inflationsåret 2022 blev ett bra år för dagligvaruhandeln. Det svenska oligopolet har under samma år som konsumenternas reallöner sjönk med sju procent lyckats att leverera stora vinster. Eftersom samma tre aktörer dominerar i både detaljist- och grossistled så har oligopolvinster uppstått i hela livsmedelskedjan.
År 2022 växte Axfoods resultat med nästan 300 miljoner kronor jämfört med år 2021.
ICA pratar om att marginalerna har sjunkit. Men det krävs förstoringsglas för att upptäcka det. Ica Gruppens rörelsemarginal sjönk under fjärde kvartalet 2022 med 0,1 procentenhet jämfört med fjärde kvartalet 2021.
Ett belysande exempel på ICAflationen rapporterades från Sandviken där Helge Berglund upptäckte att ICA Maxi hade höjt priset på mjölet från 32 till 39 kronor. Det konstiga? Jo, det var Helge som var mjölnaren, och han hade inte höjt priset till ICA. När Helge beslöt att i sin tur höja priset till ICA med en krona kom svaret. ICA höjde priset till slutkunderna till 42 kronor.
Sverige har nu de snabbast ökande matpriserna i Norden. I många europeiska länder arbetar politiken aktivt för att pressa tillbaka matpriserna. Nu är det hög tid att också svenska politiker agerar mot 2020-talets Gulaschbaroner. Låt mig ge tre konkreta förslag:
Kalla upp oligopolen till Finansdepartement och Finansutskott. Låt dem få svettas. Att föra samtal med branschen och hota med höjd bolagsskatt eller prisstopp kostar inget.
Sveriges kommuner kan främja konkurrens genom att aktivt ta fram butikslokaler till aktörer som utmanar oligopolen. Modellen har tidigare använts i Stockholms kommun i början på 2000-talet för att få fram fler lågprisbutiker i innerstaden.
Ge samtidigt Konkurrensverket i uppdrag att prioritera de skenande matpriserna. Hittills är myndighetens svar på de höga matpriserna ett nytt forskningsprojekt. Forskning är utmärkt. Men det behövs åtgärder här och nu. Varför inte börja med att kräva att grossisterna inom oligopolen blir skyldiga att sälja till andra aktörer än sina egna butiker?
