Brutaliteten i Hamas attack mot Israel den 7e oktober förvånade många. Hamas ansågs vara mer strategiskt kalkylerande än att de skulle ta sig till att massakrera, kidnappa, våldta och elda upp över tusen personer med illa dold glädje och njutning, allting noggrant fångat på film.
Men i efterhand, när en tydligare bild börjat framträda över dem som planerade och iscensatte attacken, framstår brutaliteten som allt annat än förvånande. Redan 2019 sände Israels public service-TV Kan 11 ett avsnitt i serien Sanningens timme om Yahiya Sinwar, Hamas ledare i Gaza och den förmodade hjärnan bakom massakern den 7e oktober.
I programmet berättar israeliska forskare, journalister, och före detta underrättelsemedarbetare som förhört och träffat mannen som på grund av sin brutalitet fått smeknamnet ” slaktaren från Khan Yunis”.
Just brutaliteten är ett av Sinwars signum. Hans politiska våldsbana började inte ens med israeliska offer, utan med andra palestinier. Under studietiden vid islamiska universitetet i Gaza började han engagera sig i politisk islamism och utförde sina första mord på ”kuffar” — otrogna muslimska palestinier.
I en intervju i den vänsterliberala tidningen Haaretz berättar en anonym underrättelseagent, som var den första att förhöra Sinwar när han först greps av Israel 1988, om hur Sinwar helt känslokallt och med stolthet berättat om morden han utfört. Ett av dem var på en frisör som, ryktades det, visade osedliga filmer bakom salongens stängda dörrar. Sinwar mördade honom helt utan bevis.
En tidigare underrättelseanalytiker som träffat honom flera gånger berättar till exempel att Sinwar bär på en riktig skräck för döden. Den visades tydligt när han under israelisk fångenskap 2008 fick en hjärntumör bortopererad på ett israeliskt sjukhus.
Han var mycket rädd för att inte överleva och förvisade sig efteråt om att hela tumören var borta. Han visade genuin tacksamhet mot de israeliska judiska läkarna, som han i en annan situation nog inte skulle tvekat att ha ihjäl. Andra menar att han inte alls räds döden. De flesta är eniga om att han bär klara drag av psykopati och megalomani. Det kan bidra till att förklara hans synbara likgiltighet inför civila palestinska dödsoffer.
Sinwars person säger mycket om vikten av kriget för Israel. Han förkroppsligar Hamas mål och metoder, och hans hänsynslöshet och fanatism visar varför Israel måste om inte helt besegra, så i alla fall neutralisera Hamas väpnade kapacitet i Gaza. Hamas och Sinwar är helt öppna med att deras slutmål är att förgöra Israel och de gör inga försök att dölja det.
De som kräver en vapenvila måste förstå vilka de gynnar i slutänden. Trots de ohyggliga civila dödssiffrorna går Israels krigföring hittills relativt bra — man slår sakta men säkert ut alltmer av Hamas kapacitet och tunnlar med jämförelsevis låga dödstal på den egna sidan. Israel behöver fortsätta kriget tills de militära målen är nådda för att inte riskera att behöva upprepa markinvasionen om ett antal år. En vapenvila skulle ge Sinwar tid och andrum att planera nästa IS-liknande attack. Han måste förvägras den möjligheten.
