Det var någon gång på mitten av 1980-talet. Tillsammans med min pappa stod jag i kö för att komma in på Nya Ullevi. Det bör ha varit någon typ av derby eller Uefacupmatch för vi var många som köade och det gick ytterst långsamt framåt. Strax bredvid kön, men innanför stängslet, stod en vaktmästare och tittade granskande på oss utanför. Han vaktade en grinddörr.
Då hände något. En man kom gåendes mellan kön och stängslet. Han gick förbi kön och fram till grinddörren i stängslet. Där sa han ”haj och haj” till vaktmästaren och gick in. Åsynen av mannen som släpptes in skapade dålig stämning bland oss som stod kvar utanför. Det började viskas och muttras i kön.
En yngling ropade uppretat till vaktmästaren. ”Ôh, dô, varför släppte du in han?”. Först tittade vaktmästaren upp som om han inte förstod frågan. Sedan spände han ögonen i ynglingen och svarade med eftertryck: ”Du hôde la att han sa haj?!”
Folk i kön brast i skratt och stämningen lättade.
Episoden utspelade sig alltså för nära 40 år sedan. Men jag kom och tänka på den häromdagen när jag läste att det pågår kampanjer runtom i landet för att få människor att börja säga hej till varandra. Luleå genomförde nyligen en sådan fyra veckor lång ”hej-kampanj” som väckte intresse i internationell press.
I fjol hade Götene kampanjen ”Vi säger hej” för att öka tryggheten i kommunen. Och nyligen rapporterade Sveriges radio Skaraborg om en man som bedriver en ensamkampanj för att göra hejandet mer vanligt i Vara.
Ingen lär förneka att det finns ett behov för sådana kampanjer. Vi svenskar är ju inte direkt kända för att hälsa på våra medmänniskor. Det sägs att när Ford tog över Volvo Cars upplevde de amerikanska medarbetarna det som särskilt jobbigt att deras svenska kollegor inte hälsade i hissen. Och riksdagsledamoten Mauricio Rojas har beskrivit hur svårt han tyckte det var att svenskarna inte hälsade när han kom hit som flykting från Chile på 70-talet. Oviljan att hälsa på främlingar har knappast varit en fördel när det gällt att få människor från andra länder att känna sig välkomna i Sverige.
I en tid när den sociala tilliten sjunker, debatten polariseras och människor upplever större otrygghet finns det skäl att välkomna hej-kampanjerna. Det finns mycket att vinna på att bli en artigare kultur. Vi vet till exempel att bostadsområden där människor hälsar på varandra upplevs som tryggare. Och som individer känner vi oss mer bekräftade när någon hälsar på oss. Det kan minska stress och ohälsa på en arbetsplats.
Det finns också undersökningar från USA som visar att elever presterar bättre när lärarna hälsar på dem på morgonen. Svenska forskare vid Jönköping University och Högskolan i Väst har myntat begreppet ”tunna-band” för att beskriva de psykosociala fördelarna av att ha regelbundna men ytliga kontakter. Att nära vänner är viktigt vet vi. Men även talet om väder och vind med någon vi kanske bara känner till utseendet eller namnet verkar också ha en positiv effekt på vårt välbefinnande.
Det verkar vara så som vaktmästaren på Nya Ullevi försökte förklara den där gången. Att säga hej öppnar dörrar.
