I den engelskspråkiga världen har intresset för Amishfolket ökat under senare år. Mer specifikt är man intresserad av hur den religiösa minoriteten i USA förhåller sig till ny teknik. Det kan låta märkligt. Fördomen från populärkulturen är ju att Amish är en sekt som helt tar avstånd från det moderna. Forskare som studerat Amish menar dock att förhållningssättet till ny teknologi är mer varierat och framförallt mer genomtänkt än vad omvärlden förstått.
Amish har en trehundraårig tradition av att kritiskt granska varje nymodighet. Det som avgör om en teknologi accepteras eller inte är i vilken mån den bidrar till vad gruppen ser som det goda livet. Teknik som gynnar samvaro i familj och församling anses därför ofta som bra, medan sådan som leder till minskad gemenskap ses som dålig och ratas. Amish inser att teknologisk förändring ofta medför social förändring.
Ett exempel är att Amishjordbruket använder traditionella redskap och metoder för vårbruk och skörd eftersom det håller liv i traditioner med fest och samvaro. Men till den tunga och tråkiga höstplöjningen nyttjar man traktorer. Amishkvinnor tvättar i regel kläder på traditionellt vis i tvättgryta, men i en kultur där kvinnorna i snitt föder fler än fem barn, har man funnit det för gott att acceptera moderna pappersblöjor. Medvetna val, med andra ord.
På senare tid har Amish precis som alla oss andra också behövt ta ställning till den nya digitala tekniken. För den lilla minoriteten sammanfaller det med att många familjer har tvingats lämna det småskaliga jordbruket för att i stället försörja sig som småföretagare och entreprenörer. Där krävs digital uppkoppling för kontakt med kunder och leverantörer.
Då kommer Amish långa tradition av att ta ställning till ny teknik väl till pass. Amishföretagare kan till exempel tillåta sig att ha skärmar på jobbet men inte i hemmet. De kan använda telefoner för kundkontakt men inte för att prata med grannen. Ett exempel som nämns av en forskare är att ett arbetslag av hantverkare har en gemensam telefon i sin buss för säkerhet och för kontakt med hemmen. Men den förvaras i en låda för att ingen ska försjunka i den och falla utanför gemenskapen. Man accepterar inte att alla sitter och glor ned i sin egen mobil.
Nu vill ju de flesta av oss inte konvertera till Amishkulturen. Men nog finns det något principiellt intressant i gruppens förhållningssätt. Att ställa frågan om en ny teknik hjälper eller stjälper oss att leva det liv vi vill leva.
Det är något vi borde göra oftare som individer. Måste vi ha telefonen med oss överallt? Behöver vi ha Facebook, Instagram, X:et och LinkedIn eller räcker det om vi har en eller två av plattformarna, som passar just våra intressen?
Men vi borde kanske också bli lite mer teknikkritiska som samhälle. Forskningen hittar fler och fler bevis för att sociala media ökar psykisk ohälsa bland unga och att skolresultatens tillbakagång i hela västvärlden sammanfaller med de smarta telefonernas intåg. Är det bieffekter som hade kunnat undvikas?
Det handlar inte om att säga nej till utveckling och modern teknik. Men det handlar om att göra medvetna val för att vara säker på att tekniken faktiskt används på ett sätt som är till gagn för oss. Då kan Amishfolket vara en inspirationskälla.
