Det påstås att det behövs fler kvinnor i styrelser och på andra ledande samhällspositioner. Det påstås vara bra för affärerna, för besluten, för legitimiteten. Det framställs som en fråga om rättvisa, om representativitet. De som påstår detta, inte sällan kvinnor med vänsterböjelser, slåss för jämställdhet och kallar ofta sig själva för feminister med tillägg som progressivitet och modernism. De slåss mot strukturer och patriarkat. De är ”the good girls”.
Men skenet bedrar. När de får möjlighet att lägga ut texten, vilket de ju ofta får eftersom de ju är ”the good girls in a man's world”, framträder emellertid allt annat än progressivitet. Eller vad sägs om ett av flera exempel från de senaste veckorna som syftar till att förklara Kristdemokraternas raketuppgång i opinionen.
"Jag tror att anledningen det går så bra för KD nu är att Ebba Busch Thor är så satans snygg. /…/ Sexist, ropar ni. Jag är beredd att hålla med. Men hur förklarar ni annars Kristdemokraterna i opinionen? Partiet har fått 11,7 procent i en ny mätning. Det KAN inte ha med Ebbas politik att göra! Så mycket hatar väl inte Sveriges befolkning sig själva? Med tanke på att hälften av befolkningen är kvinnor. Tydligen så finns det kvinnor som röstar på KD. Trots att partiet lobbar för en febrig underström om att begränsa kvinnors rättigheter.”
Den fördomsfulle skulle kunna få för sig att texten är skriven av en man på någon obskyr nätupplaga. Men icke! I stället återfinns krönikan på Aftonbladets kultursida (!) den 10 april där den signerats av en kvinna vid namn Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
Krönikan avslöjar en så unken kvinnosyn att det är svårt att begripa att den alls förekommer i det annat så tillrättalagda Sverige 2019. Ringskog Ferrada-Noli konstaterar således två saker: kvinnor i allmänhet, och KD-röstande kvinnor i synnerhet, saknar förmåga att förstå vad KD och Ebba Busch Thor driver för slags politik - om de hade haft förmågan att förstå det hade de inte kunnat rösta för det.
Det intressanta är att de som för den här sortens resonemang om politiska motståndare, liksom de som motsätter sig sådant som surrogatmödraskap med hänvisning till att kvinnor kan utsättas för påtryckningar som de inte kan värja sig emot, också förespråkar fler kvinnor på ledande positioner.
Men om nu kvinnor är så oförmögna att göra relevanta analyser (vilket alltså bekräftas av att de röstar ”fel”) eller är så lättpåverkade att de skulle kunna tvingas till surrogatmödraskap kan man undra vad de alls skulle ha att göra på ledande portioner eller i bolagsstyrelser? På dessa positioner är ju risken enorm att de skulle kunna utsättas för tvång, utpressning och påtryckningar som de utifrån givna premisser inte skulle kunna hantera!
Problemet i Sverige är inte att det inte sitter lika många kvinnor som män i privata bolagsstyrelser. Problemet är inte ens att vi inte haft en kvinnlig statsminister än. Problemet är snarare att respekten för kvinnors val, inte minst när dessa val avviker från det rådande idealet, är så underutvecklad. Se där, något för de riktigt progressiva att hugga tag i!
