Det händer märkvärdiga saker i Moderaterna. Ungdomsförbundets ordförande, Douglas Thor, ströks från talarlistan när moderpartiet nyligen höll Sverigemöte. Det är en unik händelse. Thor utreds för att ha köpt och flyttat medlemmar i syfte att vinna ett lokalt ordförandeval.
Efter ”operation Jämtland”, som tilltaget benämnts av Thor och hans anhängare, kräver flera Muf-distrikt hans avgång. I bakgrunden finns att Thor blev ordförande i november efter en kuppartad och personinriktad kampanj mot Muf:s tidigare ordförande Matilda Ekeblad.
Flera kommentatorer har liknat fejden som pågår inom Muf med den stora striden i Socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, i slutet av 90- och början av 00-talet. Men det är en jämförelse som haltar.
Striden inom SSU hade en ideologisk grund. Den segrande falangen med bland andra Ardalan Shekarabi, Lena Hallengren och Mikael Damberg var en högerfalang. Striden fördes längs en vänster-högerlinje som mer eller mindre har varit institutionell i SSU under lång tid. Det gjorde konflikten enklare att förstå och förhålla sig till för unga människor som nyss kommit in i politiken. I efterhand verkar det också ha varit lättare för gamla motparter att försonas när bråken handlade om ideologi. Det går ju därmed att hänvisa konflikten till en skillnad i politisk analys och inte bara personmotsättningar.
Men när kampen stod mellan Douglas Thor och Matilda Ekeblad om ordförandeskapet i Muf i höstas betygade båda sidor att det inte förelåg någon ideologisk skillnad. Allt handlade om person vilket gjorde motsättningarna mycket hårdare.
En annan skillnad är att SSU-bråket handlade just om makten i ungdomsförbundet. Den falang som vann kunde bara hoppas att på längre sikt och indirekt påverka riktningen för Socialdemokraterna. För även om SSU har inflytande balanseras det av många andra förbund och medlemsorganisationer i arbetarrörelsen. Det går inte att styra S från SSU.
Muf däremot har ett direkt inflytande över Moderaterna. Dels genom det stora medlemsantalet i relation till moderpartiet. Dels genom stadgar och policyer som garanterar ungmoderaterna närvaro och insyn vid partiets nomineringsarbete. Via Muf kan även etablerade politiker rumstera om i partiets listor inför valet, vilket flera moderatdistrikt redan har fått uppleva.
Och det är den stora skillnaden mot SSU-kriget. Bråken i Muf handlar om makten i Moderaterna. Ungdomsförbundet är i sammanhanget bara instrumentellt. Det går visserligen inte att avsätta till exempel Ulf Kristersson eller Gunnar Strömmer från Muf. Men det är en plattform från vilken man kan kräva deras avgång vid en framtida valförlust eller regeringskris. Från Muf kan man också påverka riksdagsgruppens sammansättning inför nästa val.
Att det finns en sådan intern opposition i bakgrunden visas inte minst av fallet Douglas Thor. Så ifrågasatt och vingklippt som han är hade han inte kunnat sitta kvar som Muf-ordförande om han inte backades av personer centralt i moderpartiet. Det är alltså inte bara ungdomsförbundet som tar skada av de pågående intrigerna. Även Moderaterna och dess partiledning undergrävs just när man kommit i regeringsställning.
