Trots att företagaren Jan Blomgren inte hade shoppat på nätet fick han ett sms där en elektronikkedja tackade honom för beställningen. Då ringde Jan, en aning morgontrött, till kundtjänstnumret i orderbekräftelsen för att makulera beställningen. Det var hans första misstag, berättar han för Svenska Dagbladet i en artikelserie om gängens pengar (28/11).
I ett oerhört raffinerat upplägg kopplades Jan från kundtjänst till sin bank och till slut till Polisens bedrägerirotel. Trodde han. Samtliga var i själva verket bedragare som jobbade för ett kriminellt nätverk. Genom att använda sitt bank-id och installera ett program på datorn, som ”polisen” sa skulle skydda från framtida bedragare, förlorade Jan 1,3 miljoner kronor. Jans riktiga bank reagerade först när det var för sent, och hittills har han inte blivit ersatt.
Jan är långt ifrån den enda företagaren som har drabbats av gängens förslagna bedrägerier. Statistik från branschorganisationen Företagarna visar att varannan företagare har utsatts för försök till bedrägeri. Så många som 16 procent har förlorat pengar på kuppen. Långt ifrån alla får pengarna tillbaka.
Det vore lätt att lägga skulden på företagarna, att säga att de behöver bli mindre naiva och inte använda bank-id i onödan. Men då inser man inte hur sluga gängen har blivit. Numera är de så pass skickliga att till och med den mest nogräknade cynikern har svårt att avgöra om ett mejl eller samtal kommer från en bedragare eller en legitim avsändare.
Problemet är att gängen hela tiden ligger steget före såväl bankerna som företagen och Polisen. De kriminella nätverken utnyttjar alla svagheter i systemet. Som att många företagare inte ens bryr sig om att polisanmäla bedrägerier. Ett bidragande skäl är att den som ska anmäla ett bedrägeribrott behöver ringa Polisen och ta risken att vänta i en evighetslång telefonkö, då det inte finns något enkelt formulär att fylla i på Polisens hemsida.
En annan svaghet som gängen utnyttjar är digitaliseringen av banktjänster. Att lätt kunna logga in med bank-id har gjort det mycket lättare att uträtta bankärenden, men också att genomföra bedrägerier. Dessvärre har en del banker betydande brister i sina säkerhetsrutiner. De upptäcker inte bedrägerier förrän det är för sent, eller så agerar de först när kunden hör av sig med brottsmisstankar.
Dessvärre finns ingen öppen statistisk över vilka banker vars kunder drabbas mest. Det räknas nämligen som företagshemligheter. Som konsument är det även svårt att få insyn i sin banks säkerhetsrutiner, vilket innebär att den enskilde inte kan ta reda på vilken som är bäst ur säkerhetssynpunkt. Svenska Dagbladets artikelserie visar att medan vissa banker har rigorösa kontrollsystem och flaggar upp direkt om något verkar skumt, kan det hos andra vara upp till kunden att höra av sig och säga att de misstänker suspekt aktivitet. Trots att två bankkunder har blivit utsatta för exakt samma bedrägeri.
Med tanke på att bedrägerier har blivit den största inkomstkällan för gängen – de tjänar dubbelt så mycket på dem som narkotika – måste bankerna bli bättre på att förhindra och flagga vid brottsmisstanke. Det räcker inte med att bankerna uppmanar människor att vara försiktigare på nätet eller lanserar informationssatsningar. Ju mer sofistikerade de kriminella nätverkens metoder blir, desto svårare blir det att skydda sig.
Bankerna behöver ta ett större ansvar för sina kunder. Annars kommer fler att drabbas av samma öde som Jan Blomgren.
