Det är inte fult att göra politisk karriär. Tvärtom, är man hängiven uppgiften är det positivt att man får möjlighet att utvecklas i demokratins tjänst. Men något har radikalt förändrats de senaste åren. Vi har fått en generation politiker som gått så långt i sitt politiska spelande att de helt glömmer bort samhällets och landets bästa. Något har gått förlorat i vår representativa demokrati. Respekten för ämbetet.
Att inneha en maktposition, oavsett om det är i majoritet eller opposition, kräver att man visar respekt för det demokratiska uppdrag man är satt att förvalta. Även om det tar emot måste man ibland göra avkall på sina käpphästar för att göra upp brett politiskt. Och kom ihåg. Du är inte där för din egen skull utan för medborgarnas bästa. Politik handlar om att ta ansvar, även när det gör ont. Kompromisser svider, men utan dem kommer man inte framåt.
De demokratiska verktygen missbrukas i dag. Att inte få som man vill i den ena eller andra politiska riktningen är ingen ursäkt för att återkommande rikta misstroendeförklaringar mot politiska motståndare. Inte heller är upprepade anmälningar till Konstitutionsutskottet av politiska beslut man inte gillar rätt väg att driva sin politiska linje. Dessa verktyg finns där av en anledning. Det är inte meningen att de ska användas i politiskt spel.
Ska vi klara att lösa akuta samhällsproblem, som att pressa tillbaka den organiserade brottsligheten, behöver vi göra upp om detta brett politiskt. Vi behöver ett politiskt ledarskap som står enigt i såväl det brottsförebyggande arbetet som i hur vi slår undan benen på den förhärdade mentalitet som råder i de kriminella gängen.
Ska vi lyckas med detta behöver man lägga meningsskiljaktigheter åt sidan ett tag. Vi kommer inte behöva sudda ut de olika politiska ideologiska skillnaderna. Men det kommer krävas ett modigare politiskt ledarskap där de folkvalda står eniga i kampen för att trycka tillbaka den kriminalitet som ytterst hotar vår demokrati. Detta kräver självförtroende och att man vågar lita till sin förmåga även i samarbete med en i vanliga fall politisk motståndare.
Denna mandatperiod har varit mycket stökig. Vi brukade tala om ”polsk riksdag”. Nu har vi haft en sådan själva. Efter valet måste det bli skärpning. Skyll inte på väljarna. Se istället till att hantera den parlamentariska situationen som uppstår. Sverige har inte råd med flera extremt långa regeringsbildningar eller kaotiska mandatperioder.
Vi har gjort det förr. Med samlingsregeringar i krigstid har det gått att göra upp. Och kanske är det så man ska betrakta kampen mot den organiserade brottsligheten. Som ett krig där vi slutar spela för egen politisk vinning och gör gemensam sak.
Man kan betrakta politiska vinster som en framgång när motståndaren förnedras i nederlaget. Men det är kortsiktigt. Ska kriminaliteten slås tillbaka behöver vi ett nytt politiskt ledarskap. Där man inte tar heder och ära av den politiska motparten. Där man visar respekt för ämbetet.
