Om Magdalena Anderssons (S) Almedalstal hade som främsta syfte att framställa statsministern som Sverigevän ägnade moderatledaren Ulf Kristersson sitt tal åt att beskriva sakernas tillstånd i samhället.
Vi lever trots allt i ett land där människor numera blir skjutna till döds utanför förskolor som nu övar på skyndsamma inrymningar av barn för att hantera skjutningarna. Ett sådant Sverige kan inte ha Morgan Johansson (S) som justitieminister, förklarade Kristersson, och föreslog i stället en ny kriminalpolitik som sätter brottsoffren i centrum och som upprättar tydliga gränser för våldsverkare och gängkriminella.
Allt har blivit dyrt, deklarerade moderatledaren när han sedan tog sig an den ekonomiska krisen. De svenska hushållens ekonomi krymper på grund av inflation, höga energikostnader, höjda bolåneräntor och ökade livsmedelspriser. Det går inte att helt skylla denna kostsamma utveckling på Putins anfallskrig mot Ukraina.
En regering, förutsatt att man kan få igenom sin budgetproposition, kan faktiskt agera för att lindra den ekonomiska smällen som nu drabbar svenska familjer. Kristersson föreslog därför skattesänkningar för svenskar med låga inkomster, sänkt skatt på ISK-sparande och sänkt reduktionsplikt.
En viktig detalj i Kristerssons tal var hur han utan någon vidare anmärkning inkluderade Sverigedemokraterna i sitt regeringsalternativ. Moderatledaren hyllade SD för att partiet, även i motvind, stått upp för en mycket stram invandringspolitik. Detta i samma veva som han hyllade KD:s fokus på god sjuk- och äldrevård och Liberalernas mångåriga kamp för HBTQ-personer. Att utan reservation inkludera SD, och dessutom beskriva partiet i positiva termer, utgör ett trendbrott i hur borgerliga partier förhåller sig till Jimmie Åkessons blågula nationalister.
Att det återstår stora skiljelinjer mellan de borgerliga partierna och SD är givetvis korrekt, men det är konflikter som kommer kunna hanteras vid eventuella regerings- och budgetförhandlingar mellan de berörda partierna. Klart är att Moderaterna inte är ensamma i sådana förhandlingar. Ulf Kristersson kommer ha sällskap av Johan Pehrson (L) och Ebba Busch (KD) i de tuffa förhandlingar som är att vänta med Jimmie Åkesson.
Från vissa hör man att Moderaterna är ett parti för gnälliga (DN 4/7). Strategin är enkel. Motståndarna vill spela ned Kristerssons beskrivning av läget i landet. De vet att situationen är allvarlig men har inte råd att ge honom rätt, av rädsla för att det kommer leda oroliga väljare rakt i famnen på honom.
Sverige må vara ett av världens bästa länder, men vi är ett land som numera tvingas hantera flera parallella kriser. Gängkriget som skördar oskyldiga människoliv och som spridit sig från storstädernas utanförskapsområden till småstäder som Kalmar och Eskilstuna. Den ekonomiska krisen som tär på svenskarnas plånböcker och sparande. Bilden av Sverige som ett välfungerande land har naggats i kanten till följd av vårens passkaos och köhaveriet på flygplatser. Hur kan man i ett sådant läge inte klaga över sakernas tillstånd?
