Förra året påbörjades ett samarbete mellan Skatteverket, Göteborgs stad och Ekobrottsmyndigheten för att sätta stopp för bidragsfusket bland stadens ideella föreningar. Det har alltså inte pågått särskilt länge men ändå är tio brottsutredningar på gång, rapporterar Ekot (13/5).
Det har även väckts åtal mot flera enskilda personer som har använt ideella föreningar för att lura till sig skattemedel. Så sent som i april väcktes åtal mot en man för grov förskingring och grovt bokföringsbrott.
I flera år hade mannen, i egenskap av företrädare för en ideell idrottsförening, använt sig av föreningens pengar för att betala hyran, överföra medel till närstående samt göra kortköp och kontantuttag – både i Sverige och Somalia, enligt Ekobrottsmyndigheten. Dessutom lät han bli att bokföra affärshändelser för mer än 13 miljoner kronor.
Myndighetssamverkan kan alldeles för ofta innebära onödiga och långrandiga möten som enbart föder nya, onödiga och långrandiga möten, utan några konkreta resultat. Men det är uppenbart att det här samarbetet verkligen har åstadkommit något av värde .
Upptäckterna de har gjort kan mycket väl bara vara toppen av ett isberg. Med tanke på hur många ideella föreningar som tar emot skattemedel varje år finns det sannolikt långt fler fall av fusk än vad myndigheterna kommer att hinna utreda.
Det krävs inte heller något kriminellt geni för att lura kommunen på pengar. Tvärtom är det ganska enkelt, säger chefsåklagare Henric Fagher till Ekot. Fagher menar att kontrollen av föreningsbidragen måste förbättras, bland annat genom att införa stickprovskontroller där man ser till att verksamheten verkligen bedrivs på rätt tid och plats.
Chefsåklagaren har rätt. Göteborgs stad behöver genomföra noggrannare granskningar av de bidragstagande ideella föreningarna och göra det svårare för dem att fuska. Även om långt ifrån alla fuskar är problemet tillräckligt stort för att man ska behöva göra betydligt fler kontroller än i dag.
Frågan är bara hur många tjänstemän det kommer att krävas för att besöka varenda bandyklubb, läxläsningsförening eller knattelag i stan. Sannolikt betydligt fler än vad staden har råd att avvara. Det visar hur dyrt det blir när tilliten mellan det offentliga och medborgarna naggas i kanten, och det inte går att utgå från att riktiga uppgifter lämnas.
Det moderna svenska samhället har byggt på tillit, inte kontroll. Tack vare att det har funnits ett ömsesidigt förtroende mellan stat och medborgare har det varit möjligt att ta för givet att den som exempelvis ansöker om bidrag till sin fotbollsförening ska använda dem till föreningens verksamhet, och inte för att betala hyran eller ge pengar till släkten. Det har inte behövts en enorm byråkratisk kontrollapparat för att säkerställa att skattemedel inte hamnar i orätta händer. Men det var gårdagens Sverige.
För att motverka missbruket av skattemedel behöver Sverige tyvärr skärpa kontrollen och samtidigt skapa villkor för ett civilsamhälle som är medlems- snarare än skattefinansierat. Det tilltagande bidragsfusket visar dessvärre att tillit som grund för offentligt stöd har blivit för dyrt.
