Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det är knappast orimligt att de närboende får ett ord med i laget när nya vindkraftsparker etableras.  Bild: Fredrik Sandberg/TT
Det är knappast orimligt att de närboende får ett ord med i laget när nya vindkraftsparker etableras. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Håkan Boström: Fler – inte färre – beslut bör tas lokalt

Allt fler röster höjs för ökad centralstyrning från Stockholm. Nu vill regeringen exempelvis kunna köra över lokala opinioner för att etablera nya vindkraftverk. Men centralisering försvagar lätt demokratin.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Häromdagen meddelade finansmarknadsminister Per Bolund att regeringen vill ta bort kommunernas möjligheter att säga nej till vindkraftsparker (SR 18/10). Inte minst i Västra Götalandsregionen skjuter vindsnurrorna upp ur marken, och fler ska det bli. Men de lokala opinionerna står i vägen för den storskaliga utbyggnad som planeras.

Det kommunala självbestämmandet hotas dock på flera fronter. Centralisering ligger i tiden. Dagens Nyheters ledarsida föreslog i veckan att den kommunala beskattningsrätten helt borde avskaffas och ersättas med en enhetlig statlig skatt. Coronaepidemin har under året väckt liv i frågan om att förstatliga sjukvården och sedan tidigare drivs krav på att förstatliga huvudmannaskapet för skolan.

Opinionen för centralisering, främst bland olika makthavare, är tydlig. Även i praktiken har den statliga detaljstyrningen av kommunal verksamhet ökat under senare år. Argumenten som förs fram handlar ofta om att olikheter är ett problem, lokal resursbrist och de förmenta vinsterna av samordning.

Det finns dock anledning att höja ett varningens finger för tron att ökad statlig styrning alltid är den bästa lösningen på kommunernas problem – inte minst om man väger in demokratiaspekten. Fallet med vindkraftverken är ett tydligt exempel. Regeringen och starka intressegrupper vill driva på vindkraftsutbyggnaden.

De anser att de har sakskälen på sin sida. De vill inte ta hänsyn till att de boende i de områden som berörs kanske inte vill ha anläggningarna inpå knuten. Många boende oroar sig för buller. Andra vill bevara orörd natur. I grunden handlar motsättningen om en inbyggd konflikt mellan den lokala demokratin och experter och intressenter i Stockholm.

Det här går igen på många områden. Kommunsektorn står idag för hälften av de offentliga utgifterna. Det är en stor del av vår välfärd. Ett förstatligande av kommunal verksamhet skulle innebära att besluten över välfärden flyttas bort från lokala politiker till tjänstemän i Stockholm. Poängen med lokalpolitiker är dock att de kan ställas till svars för lokala beslut.

Regering och riksdag kommer aldrig på samma sätt att ställas till svars för enskilda lokala beslut om de tas centralt. I praktiken är det inte bara en fråga om var besluten tas utan vem som tar dem. Politiker eller tjänstemän. Att tjänstemän redan idag bestämmer mycket på kommunnivå ändrar inte på den bilden. Lokalpolitikernas kanske främsta roll är att kunna dra i olika bromsar eller driva på i en fråga om opinionen vill det.

Är det då inte bra om experter styr mer och enhetligheten ökar? Inte nödvändigtvis. Experter kan ha fel eller vara fångna i samtidens trender. Det lokala självbestämmandet har inte bara ett demokratiskt egenvärde. Det skapar engagemang, ansvarstagande och minskar känslan av maktlöshet. Men variationen mellan kommuner har också ett värde. Mångfalden av lösningar gör att man kan lära sig av varandra. Risken är mindre att alla går åt fel håll samtidigt. Samma lösning för alla kan i slutänden skapa mindre likvärdighet då förhållandena varierar mellan olika delar av landet.

Det finns sätt att hjälpa svaga kommuner utan att flytta makten till Stockholm. Riktade skattesänkningar, särskilda dispenser, statliga investeringar. Uppvärdera kommunalpolitiken genom att införa skilda valdagar från riksdagsvalen. Olikheterna inom Sverige är inget att vara rädd för. De är snarast ett argument för olika lösningar.