Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fler händer i vården behövs

Svårt skadade och nyförlösta ska inte behöva vårdas av en sjuksköterska eller barnmorska som redan arbetat uppemot ett dygn. Om regeringen vill att patienterna ska erbjudas god och säker vård måste den satsa på personalen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ett säkert sommartecken är att sjuksköterskebristen intensifieras. Vårdplatser stängs ner och de sjuksköterskor som är i tjänst får jobba hårdare för att kompensera för personalbortfallet när kollegorna går på semester. Så även denna sommar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Framförallt drabbas den icke-planerade verksamheten, det vill säga akutsjukvård och förlossning. Vårdförbundet rapporterar att sjuksköterskor har fått jobba upp till ett dygn i sträck. Dubbla pass – antingen sammanhängande eller brutna – sker dagligen i hela Sverige (Aftonbladet 26/7). Vårdförbundet har dessutom haft medlemmar som hört av sig och berättat att de behövt jobba tre pass efter varandra.

Detta är varken säkert för patienterna eller en god arbetsmiljö för personalen. Enligt en undersökning som Novus genomfört bland sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker, på uppdrag av Vårdförbundet, upplever 41 procent större oro för patienternas säkerhet under sommaren. Störst är oron bland barnmorskor.

Ett sätt att försöka hantera situationen i många regioner har varit att betala sjuksköterskor för att korta eller flytta sina semestrar. Av de som får bonus för att flytta semestern handlar det om mellan 5000 och 20 000 kronor – per vecka. I Västra Götaland ersätts en flyttad semesterdag med 1600 kronor, och en hel vecka med 8000 kronor (SVT 23/6).

Att försöka få vårdpersonal att inte ta ledigt under sommaren kan lindra problemet, men det löser det knappast. Den enda långsiktiga lösningen är fler sjuksköterskor, både vanliga och specialistutbildade (inklusive barnmorskor).

Sedan 2015 ger regeringen extra pengar till lärosäten för att de ska utöka antalet platser på sjuksköterskeutbildningarna. När Sahlgrenska akademins ekonomichef, Kristina Johansson, förra året gick igenom årsredovisningar från 19 lärosäten som ingår i satsningen (av totalt 21) så hade endast åtta lyckats utöka antalet platser. På vissa lärosäten hade antalet platser till och med minskat (Vårdfokus 27/6 2018). En vanlig förklaring till varför många lärosäten inte klarat målet var att det inte fanns tillräckligt många praktikplatser för att erbjuda alla studenter verksamhetsförlagd utbildning.

På Sahlgrenska akademin lyckades man emellertid öka antalet platser. Konsekvensen blev dock att fler studenter med lägre gymnasiebetyg antogs och antalet studenter som inte klarade av utbildningen på tre år ökade.

Sjuksköterskebristen har likheter med bristen på poliser. Det handlar nämligen inte bara om svårigheter att rekrytera nya personer till yrket, utan även att få personer att vilja stanna kvar. Många utbildade sjuksköterskor jobbar idag utanför vården. Arbetsmiljön är en faktor, lönen en annan.

Svårt skadade och nyförlösta ska inte behöva vårdas av en sjuksköterska eller barnmorska som redan arbetat uppemot ett dygn. Om regeringen vill att patienterna ska erbjudas god och säker vård måste den satsa på personalen. Då räcker det inte att öka antalet utbildningsplatser till ett yrke där arbetsvillkoren är orimliga och löneutvecklingen dålig.