Mer än hälften av alla svenskar lider av övervikt, rapporterade DN i veckan (21/10). Det är en dramatisk ökning på bara några decennier. Var sjätte svensk lider av fetma, vilket är en tredubbling sedan 1980-talet.
Sverige är inte unikt. I hela västvärlden, och även i stora delar av Asien, ökar problemen med övervikt. År 2025 kommer en av fem personer i världen att vara överviktiga enligt forskning presenterad i The Lancet (2/4 2016).
Kostnaderna för detta är enorma. Folkhälsomyndigheten menar att enbart fetman kostar samhället 70 miljarder per år. Värst är så klart det lidande de följdsjukdomar som av övervikt orsakar. Att vara överviktig ökar risken för högt blodtryck, höga blodfetter, typ 2-diabetes, flera cancerformer, infertilitet, demens, stroke och hjärtinfarkt.
Det är uppenbart att något måste göras. Men vad?
Alla vet att det är dåligt att väga för mycket. Alla vet att det är onyttigt med skräpmat. Ändå blir vi fetare. Hur kommer det sig? Svaret är så enkelt att vi är programmerade för det. Merparten av människans tid på jorden har vi haft för lite att äta. Det är därför vi älskar söta och feta saker. I dag har vi som bor i den rika delen av världen full tillgång till godis och chips nästan när vi vill.
Vi är helt enkelt skapta att tycka om sötsaker. Det är också därför det är så svårt att gå ner i vikt. Bantningsmetoder och radikala dieter kan leda till att kilona försvinner, men ofta går man upp i vikt igen. Kroppen tycker inte om att svälta, utan gör då allt för att komma tillbaka till den ursprungliga vikten.
Bilden att överviktiga personer bara har dålig karaktär stämmer alltså inte. Frågor som rör övervikt och kroppen är dessutom känsliga. Problem med fetma och övervikt ökar parallellt med en allt mer tilltagande utseendefixering. I kollektivtrafiken såväl som i sociala medier bombarderas man av reklambilder på smala kroppar. I annonserna framställs det som standard att inte ha en enda fettvalk på magen. Det är så klart också sjukt.
Men övervikt är fortfarande ett samhällsproblem. Så, vad ska staten göra? Införa sockerskatt? Det har något präktigt över sig. Vänsterdebattören Göran Greider framstod som lite udda när han i SVT pratade om att en skatt på godis bör införas, samtidigt som han själv stod vid lösgodishyllan och plockade ner hallonbåtar i påsen. Man har trots allt ett ansvar över sin egen hälsa.
Det offentliga Sverige bör framförallt arbeta förebyggande, och särskilt med barn. En hälsosam vikt i barndomen ökar chanserna för en sund livsstil även i vuxen ålder. Och det handlar inte bara om att stoppa i sig rätt saker. Fysisk aktivitet spelar stor roll. Ungdomar sitter stilla 70 procent av sin vakna tid, vilket är helt absurt. Ett mobilförbud i skolan kan förhoppningsvis få eleverna att gå ut och spela fotboll i stället för att sitta och dega i korridorerna på rasten. Föräldrar till överviktiga barn bör få ett starkt stöd av barnhälsovården.
Handeln måste också ta ansvar. Förhoppningsvis kan en växande medvetenhet om problemet med överkonsumtion av socker och transfetter leda till ett tryck på butikerna att inte kränga chokladkakor i kassan till stressade småbarnsföräldrar med griniga barn.
