Samma vecka som bokmässan drar igång står 16 män åtalade vid Göteborgs tingsrätt för våldsamt upplopp, varav 15 även åtalats för hets mot folkgrupp. Det rör sig om medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, som deltog i den uppmärksammade nazistiska demonstrationen här i staden för ganska exakt två år sedan.
Att nationalsocialister demonstrerar i centrala Göteborg upprör med rätta många. NMR hymlar inte med vad de står för. Medlemmarna i partiet – eller egentligare: sekten – är helt öppna med att deras förebild är Adolf Hitlers tredje rike och att de vill avskaffa demokratin. Ändå är det viktigt att demokratin svarar på rätt sätt mot dessa extremister. Tyngdpunkten bör ligga på handlingar snarare än ord och uttryck.
Rätten att få framföra även extrema och avskyvärda budskap är själva kärnan i yttrandefriheten – och yttrandefriheten är i sin tur en av demokratins hörnpelare. Lagen om hets mot folkgrupp är framför allt till för att skydda minoriteter från att behöva konfronteras med hatbudskap i sin vardag, exempelvis på gator och torg. Det är en rimligt avvägd inskränkning av yttrandefriheten som inte bör dras längre än nödvändigt för det syftet.
Vad som är ett offentligt sammanhang kan alltid diskuteras. När gatukonstnären Dan Park ställde ut konst på ett galleri i Malmö 2014 som uppenbart bröt mot hetslagen så ledde det till ett polisingripande och att Park dömdes till fem månaders fängelse. Risken med en sådan tolkning av vad som är en offentlighet är att det skapar martyrer för nazismen, något denna rörelse aktivt strävar efter.
I fallet med Göteborgsdemonstrationen 2017 är det dock ingen tvekan om att det i allra högsta grad rörde sig om en offentlig plats. Nazitåget genom centrala staden var dessutom godkänt av polisen på förhand. Frågan som tingsrätten ska ta ställning till är om NMR:s uppträdande i uniformsliknande klädsel och deras symbol i form av en Tyr-runa är att betrakta som brott mot hetslagstiftningen.
Justitiekanslern har redan slagit fast att så inte är fallet. Det är ett rimligt beslut. Så sent som i somras konstaterade en utredning att ett förbud mot olika symboler är ineffektivt om man vill bekämpa extrema rörelser. Slutsatsen blev att lagen inte behöver ändras. Extremisterna kan lätt byta symbol och domstolen skulle behöva ta hänsyn till sammanhanget som symbolen används i, vilket öppnar för godtycke.
Ska vi då bara låta nazisterna hållas? Nej, i den mån den organiserade nazismen utgör ett hot mot demokratin och enskilda individer bör den bekämpas. Det gäller både civilsamhället och staten. Alla har ett ansvar. Människor kan på olika sätt visa sin avsky mot NMR, till exempel genom manifestationer som att vända ryggen mot dem när de demonstrerar. Våldsamma motdemonstrationer och högljudda mötesstörningar bör däremot bekämpas, både av demokratiska skäl och för att de snarast gynnar nazisternas sak.
Vi som verkar i offentligheten har ett ansvar för att NMR:s styrka inte förstoras upp. Att överdriva nazisternas betydelse är att gå deras ärenden. Svenskarna gillar inte nazism. Sekten gjorde ett fiasko i valet 2018 och fick inte ett enda kommunmandat. Som en följd av floppen har nazisterna sedan dess splittrats internt.
Men staten då? Den svenska staten bör i första hand inrikta sig på nazistgrupperingarnas våldskapital. NMR har de senaste åren officiellt tagit avstånd från våldsanvändande. Men det är av rent strategiska skäl. Organisationen är beredd att använda våld om det skulle gagna den. Terrorforskaren Magnus Ranstorp har öppnat för att terrorstämpla NMR, vilket skulle kunna innebära ett förbud mot organisationen (SVT 13/8 2018). Det är även ledarsidans linje. Enligt säkerhetspolisen ägnar sig nazisterna åt vapentillverkning. Det var också personer med kopplingar till NMR som genomförde flera sprängdåd i Göteborg 2016-2017, då en människa skadades allvarligt.
De organiserade nazisterna bör med andra ord ses för vad de är: Ett gäng potentiella våldsverkare. Mindre fokus bör därför läggas på att förbjuda deras symboler och åsikter och mer på att bevaka deras förmåga att hota demokratin och enskilda individer. Staten ska inte upprätthålla något åsiktsmonopol. Däremot ska den bevara sitt våldsmonopol med alla medel.
