Resultatet i Europaparlamentsvalet i Sverige och resten av Europa har inte mycket gemensamt. Förändringen av mandatfördelning här hemma var verkligen marginell, Vänsterpartiet fick ytterligare ett mandat, Kristdemokraterna förlorade ett. På kontinenten hände något annat.
Samtliga europeiska partigrupper till vänster eller mitten tappade. Samtliga grupper till höger ökade.
Valets stora förlorare är liberala mittengruppen Renew som förlorade 23 mandat, tätt följt av De gröna som tappade 18 mandat. Vänstern och Socialdemokraterna förlorade enstaka mandat. Den samlade vänstern och mitten gick back 46 mandat.
Den största gruppen, Europeiska folkpartiet (EPP) som samlar konservativa och liberalkonservativa partier ökade med 10 mandat. Även nationalistiska gruppen (ID) där franska Nationell samling är största parti, ökade med nio mandat. Partigruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) där SD ingår ökade med fyra mandat. Ett antal stora högerpartier återfinns också bland de mandat som ännu inte ingår i någon partigrupp.
I Europas fem folkrikaste länder, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Polen fick högerpartier en majoritet av rösterna. I Spanien med liten marginal, i Polen med en förkrossande majoritet. Och så har vi valresultatet i Frankrike.
Den franske presidenten Emanuel Macron utlyste redan under natten mot måndagen nyval till parlamentet på grund av valresultatet. Marine Le Pens parti Nationell samling fick 31,3 procent av rösterna, medan Emmanuel Macrons liberala partikoalition fick 14,6. "Jag kan inte låtsas som att inget hänt” berättade Macron för pressuppbådet. I början av juli sker valet till den franska nationalförsamlingen.
Men vad betyder egentligen högerns valframgångar för politiken i Europa? Mycket, eller nästan inget alls beroende på hur partigrupperna agerar de kommande månaderna.
Det återstår att se om EPP väljer att samarbeta med ECR (eller ens ID). Skulle så ske då kommer EU:s politik att svänga högerut. Det kan få konsekvenser för migrationspolitiken och jordbruket. Några nya migrationspakter kan då uteslutas eller så blir de mycket urvattnade. Europas bönder kommer att skyddas från alltför långtgående reglering och miljölagstiftning.
Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande tillika representant för de tyska kristdemokraterna (CDU), ställde under valnatten upp tre villkor för framtida samarbeten: pro-europa, pro-ukraina och för rättsstaten. Det möjliggör delvis ECR för samarbete men sannolikt inte ID i Von der Leyens ögon.
Farhågan att ett samarbete mellan EPP och ECR skulle påverka det europeiska stödet för Ukraina i det pågående kriget mot Ryssland är överdriven. De mest tongivande partierna i ECR är Italiens bröder, Giorgia Melonis regeringsparti samt polska socialkonservativa Lag och rättvisa. Båda partierna är mycket pro-ukrainska.
Annorlunda är det i ID-gruppen där tidigare nämnda Nationell samling och italienska Lega Nord befinner sig. Dessa partier är, betydligt mer ryssvänliga. Men eftersom denna grupp nyligen uteslöt det Kreml-nära partiet Alternativ für Deutschland (AFD) på grund av toppkandidaten Maximilian Krahs många blundrar (och faktumet att han hade en kinesisk spion i sin stab) kan det vara ett tecken på att man vill samarbeta med det mer moderata ECR, eller även gå så långt som att fusionera partigrupperna. Detta kommer förstås påverka EPP:s villighet att sammarbeta högerut.
Om ECR fortsätter att moderera sig, vilket är fallet med Giorgia Melonis regeringsparti, då kommer vi på europanivå sannolikt förr eller senare att få se ett högersamarbete av det slag som Sverige redan styrs av sedan valet 2022. Men det förutsätter att ECR håller ihop, undviker skandaler och splittring av det slag som fortfarande präglar den mer radikala nationalistiska gruppen.
Ett väldigt vågat drag vore om nationalistgruppens största parti, Le Pens Nationell samling, lämnade och ansökte om medlemskap i ECR. Nationalisternas näst största parti, italienska Lega Nord, gjorde ett riktigt katastrofval och är nästan utraderat. Det finns inte så många för Nationell samling att samarbeta med.
Men det förutsätter att Marine Le Pen fortsätter att förändra och modernisera sitt parti. Partierna i ECR är milt euroskeptiska, de verkar inte för att lämna EU. Tills 2019 ville Nationell samling att Frankrike skulle lämna EU, nu förordar partiet i stället ett mindre federalt EU.
Analyserna efter det här valet kommer understryka att Europa är förändrat, att högerextrema kommer att ta över Europaparlamentet och att politiken kommer att bli mer radikal och oförutsägbar. Men vad som i själva verket kommer att hända är inte särskilt mycket. EPP sitter fortfarande på makten, kan välja och vraka bland samarbetspartners.
De högerpopulistiska partier som har gått bra är i regel de som har mildrat sin politik och gått mot mitten. Aptiten för radikalism är låg, även i Europaparlamentsval.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
