Egentligen är det inte ett så dumt förslag. Ambitionen är åtminstone god: att låta föräldrar få mer tid med sina barn. Den så kallade familjeveckan, som är ett av Socialdemokraternas stora vallöften och som var tänkt att bli en ”game changer” i valrörelsen, skickades ut på remiss i förra veckan.
I korthet innebär förslaget att föräldrar ska ha rätt att vara lediga från jobbet för att vara hemma med sina barn vid skollov och studiedagar. Exakt hur många dagar per år det kommer röra sig om är inte fastställt då coronapandemin påverkar budgetutrymmet (Aftonbladet 4/11).
Syftet med familjeveckan – eller familjedagarna, någon hel vecka lär det knappast bli tal om – är flera, skriver regeringen i sin promemoria. Rätten till extra ledigt ska bidra till att göra det enklare att kombinera arbete och familj. Pengen föreslås delas mellan vårdnadshavarna vilket enligt regeringen kommer att öka jämställdheten och leda till att män tar mer ansvar för hemmet. Behovet av att arbeta deltid ska minska och barnen ska få mer kvalitetstid med sina föräldrar.
Många människor tampas med det så kallade livspusslet. Om politiken kan underlätta människors vardag är det bra. Sverige håller på att slita ut välfärdssamhällets ryggrad: Lärarna, sjuksköterskorna, undersköterskorna och underläkarna. Utmattning leder till sjukskrivningar och uppsägningar som leder till ännu högre arbetsbelastning för de som jobbar kvar.
Men familjeveckan är ändå en dålig idé. Inte bara för att den riskerar att bli en mycket dyr utgift för staten, utan för att det är ett typexempel på ”vi har faktiskt”-politik. Det är en politisk strategi för att slippa ta tag i de underliggande problemen: varför har regeringen inte tagit tag i sexualbrotten? ”Vi har faktiskt infört en samtyckeslag.” Varför gör regeringen så lite för att säkerställa klimatneutral elproduktion? ”Vi har faktiskt infört subventioner för elcyklar och skatt på plastpåsar”.
Ett stort problem avfärdas med en futtig lösning. Så kommer det med stor sannolikhet att bli med familjeveckan. Problemen med stress är så omfattande att det knappast kan lösas med några extra dagar ledigt.
Utmattningssyndrom är den snabbast ökande orsaken till sjukskrivning i dag. Fyra av fem som drabbas är kvinnor, enligt Försäkringskassan, som konstaterar att en faktor är svårigheten att kombinera arbetslivet med att ta hand om barn. Stressrelaterade sjukskrivningar är vanligast i gruppen 30-39 år. Personer som arbetar inom vård, omsorg och skola är särskilt drabbade.
Offentliganställda sliter ut sig. Det är inte förvånande om man tittar på siffrorna.
77 procent av alla grundskolelärare i Sverige anser att arbetsbelastningen är för hög, enligt tidningen Skolvärlden. Det finns inte tid till att förbereda lektioner eller genomföra administrativa uppgifter. Det innebär att lärarna måste ta med sig jobbet hem. När barnen har fått middag och gått och lagt sig måste läraren sätta sig framför datorn och förbereda morgondagens lektion eller rätta prov. Ingen tid blir över för återhämtning.
Arbetsförhållandena i vården är inte bättre. Bland undersköterskorna uppger nästan hälften att de lider av sömnstörningar och trötthet till följd av hög arbetsbelastning och stress på jobbet. För sjuksköterskor är motsvarande siffra 40 procent, enligt en rapport från Arbetsmiljöverket från 2018. Det vill säga, långt före pandemin.
Familjeveckan blev ingen ”game changer” för Socialdemokraterna i opinionen, och den kommer definitivt inte bli en ”game changer” i stressade småbarnsmammors liv.
Om två år är det val. När, eller om, stressrelaterade sjukdomar bland offentliganställda debatteras kommer Stefan Löfven att säga: ”Vi har faktiskt infört familjeveckan”. Stressade lärare och sjuksköterskor har fått två-tre dagar per år att pusta ut på och bara umgås med familjen.
Men resten av året då?
