Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Får man inte längre vara snäll i Sverige?

Det räcker inte med goda avsikter om man inte samtidigt förmår se till helheten. Det som bedöms som en god handling kan, om det vill sig illa, sluta i motsatsen till vad som avsågs.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Godhet är en dygd. Men vad är godhet? Det som är gott för en fluga kan vara en katastrof för en spindel - eller tvärtom. Det som kan tyckas vara gott nu kan få förödande konsekvenser sen, liksom det som kan uppfattas som dåligt i dag kan resultera i ett positivt utfall i morgon. Det beror helt enkelt på vilket perspektiv som anläggs.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Utifrån konsekvensetiken är det centrala vad handlingar resulterar i, inte vad de symboliserar. Men konsekvensetiken har blivit impopulär eftersom godhetsbegreppet har reducerats till en meningslös pose. Det är synd för det råder knappast tvivel om att det goda samhället också är ett samhälle som förstår värdet av goda handlingar.

I en ledare argumenterade skribenten Susanna Kierkegaard för att ”åsikter som utgår från en snällare världsbild går inte hem just nu”. I sin efterföljande exemplifiering nämnde Kierkegaard följande: ”Jag vill till exempel att det ska bli enklare att gå på bidrag. Det är viktigare att ge folk värdiga liv än att slå ner mot fuskare.

Det är kanske inte heller självklart att det ska gå att utvisa folk som begått brott i Sverige. Straff ska handla om rehabilitering, inte hämnd. Och så tycker jag inte att skolan ska vara så svår som den är i dag. Alldeles för många går ut högstadiet utan gymnasiebehörighet.” (Aftonbladet 14/7).

Det Kierkegaard inte nämner är vad konsekvenserna av den förespråkade politiken skulle bli. Om det exempelvis skulle bli enklare, det vill säga mer ekonomiskt lönsamt, att gå på bidrag skulle fler ifrågasätta varför de själva ska gå till slitsamma jobb för att försörja de som inte arbetar. Det skulle kunna leda till att fler skulle avstå från att själva bidra till det gemensamma.

Om färre arbetar blir den kaka som fördelas på de allt fler som inte arbetar mindre varför de som verkligen är i behov av bidrag till sist ändå drabbas.

Om man inte utvisar utländska medborgare som begår brott i Sverige kommer acceptansen för att ta emot människor i nöd att minska. Det kommer direkt att slå mot alla skötsamma flyktingar i behov av en fristad.

Det kommer också att uppfattas som att samhället tar förövarens parti framför offrets, samtidigt som sådant som kostnader för fängelseplatser kommer att öka, i ett läge när situationen på landets anstalter redan är pressad.

I valet (ja, det är alltid ett val om man inte har oändliga resurser) mellan att öka anslagen till landets fängelser eller sjukhus bör utan tvekan de senare prioriteras.

Om kunskapskraven i skolan skulle sänkas (ytterligare) skulle det bli svårare för många att kunna klara en högre utbildning eller att möta de kvalifikationer som den moderna och högkvalificerade arbetsmarknaden uppställer. Om Sverige inte ska bli ett land som konkurrerar med låga löner, utan med kunskap, behöver kunskapskraven snarare höjas.

Dessa tre exempel illustrerar hur så kallat snälla intentioner skulle kunna leda till ett mindre gott samhälle och i längden slå mot de med sämst förutsättningar. Det räcker nämligen inte att strössla med några goda intentioner här och där om man inte samtidigt förmår se till helhetseffekterna. Konflikten handlar med andra ord inte om huruvida man får vara snäll eller inte, utan om vad godhet i praktiken innebär.