Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Ernst Henry Photography

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

EU-val i småpartiernas tecken

Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna har toppat laget inför vårens EU-parlamentsval. Striden lär istället stå mellan de mindre identitetsbetonade partierna.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

EU-valet i maj blir avgörande för Europas framtid, om man får tro bland andra den franske presidenten Emmanuel Macron. Tittar man på de två stora svenska statsbärande partiernas laguppställning inför valet är det svårt att tro det.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Socialdemokraterna toppar med Hélene Fritzon. Den 59-åriga Fritzon var migrationsminister i ett och ett halvt år fram till regeringsbildningen i januari. Hon tillhör knappast de mer namnkunniga ministrarna. Hennes budskap inför valet i maj är att ta ”krafttag mot högerextremister” och ha ”fokus på fler schyssta jobb”. Hur detta ska gå till med tanke på att ingen av frågorna egentligen ligger på EU-parlamentets bord är oklart. Fritzons linje som migrationsminister, att tvinga motvilliga EU-länder att ta emot migranter, lär i vart fall inte ha motverkat högerextremismen.

Bland de övriga toppnamnen på S-listan är det bara den tidigare SSU-ordföranden, Jytte Guteland, som är någorlunda känd för en bredare allmänhet. Hon är också den enda som redan sitter i parlamentet och ställer upp för omval.

Moderaterna har å sin sida gjort sig av med alla sina nuvarande välkända parlamentariker, Anna Maria Corazza Bildt, Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner. Istället har man toppat med de tämligen anonyma Tomas Tobé och Jessica Polfjärd. Tobé är, trots att han varit både partisekreterare och talesperson i viktiga frågor som skolan och rättspolitiken, en person som få väljare känner till vad han står för.

Kändisskap är inte allt. Men EU-parlamentsvalen är i mycket högre grad än riksdagsvalen ett personval. I år lär det bli de mer tydligt identitetsprofilerade småpartierna som dominerar (även om SD kanske inte är något småparti efter valet). V, C och Mp lär delvis konkurrera om samma väljare. Detsamma gäller KD och SD, som förstås slåss om helt andra väljare. Här finns den tydligaste konfliktlinjen, eller åtminstone engagemanget. S och M får nog vara glada om de tillsammans får en tredjedel av rösterna om de inte spottar upp sig.

Centern toppar med sin andre vice partiordförande, Fredrick Federley, som redan idag sitter i parlamentet och är ett känt namn. C har goda chanser att få de liberala rösterna. Speciellt som Liberalernas egen kandidat, prästen Cecilia Wikström, hamnat i blåsväder efter att det avslöjats att hon sitter i olika bolagsstyrelser (med risk för jäv) och tar ut nästan lika mycket i ersättning därifrån som från den redan generösa ersättningen från EU-parlamentet. Med alla förmåner sammanräknade (ledamotsstödet behöver inte redovisas) kommer hon upp i nästan 200 000 kronor i månaden. Rena fröjden för satirtecknarna.

Centern kan dock komma att få konkurrens från Miljöpartiet som toppar med kändisarna Alice Bah Kuhnke, tidigare kulturminister, samt den välkände tidigare väderpresentatören och meteorologen Pär Holmgren. Även Vänsterpartiet kan gynnas av ett lågt valdeltagande och att partiet går starkt bland unga akademiker.

På motsatt sida har även de konservativa lyckats vaska fram tämligen starka kandidater. KD har sin välprofilerade före detta ungdomsförbundsordförande Sara Skyttedal som förstanamn. SD har en annan före detta profilerad KDU-ordförande, Charlie Weimers, på tredjeplats.

Till skillnad från tidigare EU-val finns det däremot inte några givna uppstickarpartier. F! lär med all sannolikhet tvingas lämna parlamentet. Piratpartiet är alldeles för osynligt. Men osvuret är bäst. EU-parlamentsval utmärks framförallt av att de är svåra att förutsäga.