Efter pandemin har antalet migranter som försöker ta sig över Medelhavet ökat kraftigt. Förra året rörde det sig om 160 000 personer, enligt FN.
Efter pandemin har antalet migranter som försöker ta sig över Medelhavet ökat kraftigt. Förra året rörde det sig om 160 000 personer, enligt FN. Bild: Michael Varaklas

EU:s skärpta migrationspolitik är ofrånkomlig

EU är på väg att få en gemensam migrationspolitik. Frågan är känslig eftersom den berör medlemsstaternas suveränitet. Men i praktiken går EU mot att sätta stopp för den okontrollerade asylinvandringen.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det har blåst upp till strid mellan Sverigedemokraterna och Moderaterna kring EU:s förslag om en gemensam migrationspolitik – den så kallade migrationspakten. Tidigare gruppledaren i riksdagen, Mattias Karlsson, twittrade på fredagsmorgonen: ”Regeringen måste stoppa ’Migrantpakten’ i EU-parlamentets tappning, utformad av den svenske moderaten Tomas Tobé. Om inte så har jag svårt att se hur grunden för vårt samarbete skall kunna bestå.” Han backades senare upp av sin partiledare som på Facebook slog fast att SD inte accepterar ”att man skänker bort svenska väljares makt över migrationspolitiken”.

Är det en regeringskris under uppseglande? Knappast. Utspelen bör snarast ses som ett sätt för SD att markera sin position inför väljarna och sätta press på regeringen inför förhandlingarna i EU:s ministerråd. För det är i praktiken där frågan kommer avgöras. Den som läser det finstilta i Karlssons text kan också notera orden ”i parlamentets tappning”. Eftersom slutresultatet garanterat inte kommer att bli exakt såsom parlamentet utformat det är hotet om regeringskris mest ett spel för gallerierna. Till saken hör förstås att SD och M delvis slåss om samma väljare och att det är tacksamt för SD att utmåla M som ”mjuka” i frågan.

ANNONS

I sak behöver EU ändra sin politik på området. Flyktingkrisen 2015 visade tydligt att unionens nuvarande regelverk inte fungerar. Trots ”principen om första asylland” som slås fast i Dublinförordningen tog sig de flesta migranter vidare till de rikare länderna i Nordvästeuropa, inte minst Tyskland och Sverige. Någon egentlig kontroll över vilka som var ekonomiska migranter respektive skyddsbehövande fanns inte heller, och i praktiken är det ofta svårt att dra en skarp gräns då många slänger sina ID-papper.

Ändå är det ett generellt problem att EU:s gränsstater vid Medelhavet tvingas att ta ett oproportionerligt stort ansvar för de migranter som söker sig till Europa. Det är inte hållbart i längden. Det är därför unionen försöker få till en gemensam politik på området. Den finns förvisso redan. EU:s yttre gränser bevakas av Frontex, medlemsländerna är också skyldiga att följa det så kallade massflyktsdirektivet som för första gången aktiverades i samband med Rysslands invasion av Ukraina förra året.

Det förslag som EU-kommissionen lagt fram och som nu EU-parlamentet tagit ställning till med smärre justeringar, går framför allt ut på att skapa ordning och reda i asylprocessen, men är också väldigt restriktivt. Gränsbevakningen kommer att förstärkas ytterligare. Man inför ”screening” vid gränsen, det vill säga obligatorisk insamling av biometriska data, ID-kontroller och hälsokontroller med mera. Vidare ska EU få en gemensam återvändarpolitik där unionen kan sätta större press på länder utanför Europa att ta tillbaka sina medborgare när de fått avslag på asylansökan. Syftet med hela paketet är att sätta stopp för den storskaliga illegala invandringen och flyktingsmugglingen över Medelhavet som kostar ett stort antal människoliv och långsiktigt bara kan väntas öka om inget görs.

ANNONS

Kravet på medlemsländerna är att de ska bidra gemensamt med att hantera migrationen. I de flesta fall är det dock upp till varje land hur man gör det. Det kan till exempel handla om att bidra ekonomiskt eller med personal till gränsskyddet. Det kan också handla om att verkställa återvändande. Det är bara i undantagsfall – vid stora kriser – det kommer röra sig om att fördela migranter, och då ska länder som redan tagit emot många ”få rabatt” enligt Tomas Tobé (M) som drivit frågan.

Det är en känslig fråga. Eftersom det är grundläggande för ett lands suveränitet att bestämma över vilka som får vistas i det. Men i praktiken är det knappast troligt att vi kommer få se någon tvångsfördelning av asylsökande. Tanken är att det i de allra flesta fall ska ske frivilligt och röra sig om ett begränsat antal personer. För det är svårt att se hur det rent praktiskt skulle kunna gå till att skicka människor till ett land som vägrar ta emot dem. I fallet med Ukrainaflyktingarna har det funnits en bred uppslutning om att ge dem en fristad. I fallet med flyktingvågen 2015 slutade det däremot med att Turkiet stängde gränsen för flyktingarna på EU:s initiativ och betalning. Det är så kriser kommer hanteras även i framtiden – från fall till fall.

ANNONS

Den som tycker att det humanitära perspektivet kommit bort i diskussionen bör betänka att dagens regelverk är allt annat än humanitärt. Det nuvarande systemet driver i praktiken människor i döden i livsfarliga försök att ta sig hit. Antalet skyddsbehövande i överstiger dessutom många gånger om vad EU kan ta emot. De mest utsatta tar sig aldrig till Europa.

Asylrätten är i praktiken satt ur spel sedan decennier. För det var aldrig var tänkt att den skulle utnyttjas i den omfattning som skett på 2000-talet, en från allra första början inomeuropeisk ordning.

EU:s nya migrationspakt innebär ett större fokus på att förebygga migration till Europa – undantaget kvalificerad arbetskraftsinvandring. Det rör sig om utökad närvaro och stödinsatser ibland annat Nordafrika. Systemet öppnar även för att själva asylprocessen kan hanteras utanför unionen, med kvotflyktingar.

Det är dit EU är på väg under krumbukter. Något annat alternativ finns egentligen inte. För det är bara så EU kan ta ett humanitärt ansvar på allvar som inte samtidigt undergräver den sociala och politiska stabiliteten i Europa. Men det innebär också, precis som främst Frankrike är inne på, att EU måste öka sin militära och säkerhetspolitiska kapacitet och närvaro utanför unionen. Vad kritikerna skulle kalla ”nyimperialism”. Det är den diskussionen vi borde föra.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS