Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

EU-kommissionär Johannes Hahn under en presskonferens där
EU-kommissionär Johannes Hahn under en presskonferens där "Next generation EU" presenteras. Bild: John Thys

Karin Pihl: EU:s propagandakampanj för tankarna till Sovjet

Om EU vill söka stöd bland medborgarna är det en bättre idé att leverera det folk vill ha och förväntar sig än att driva löjeväckande PR-jippon.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den finländska riksdagen har debatterat EU:s ekonomiska coronapaket i flera dagar. Egentligen skulle debatten betats av på en dag. Men ledamöter från Sannfinländarna valde att dra ut på det genom att stå i talarstolen flera timmar i sträck, bland annat genom att läsa högt ur Rödluvan och vargen. Riksdagsledamoten Sebastian Tynkkynen (Sannf) pratade oavbrutet i mer än åtta timmar (TT 17/5).

I dag, tisdag, väntas riksdagen fatta beslut.

Man får anta att de finländska politikerna missat EU-kommissionens senaste kampanj ”Next generation EU”. I tidningar och på sociala medier basunerar EU ut budskapet att coronafonden är en "dröm". De kallar den så, ”den europeiska drömmen”. Lånepaketet är ”mer än en återhämtningsplan”. Det är en ”unik chans” att gå starkare ur pandemin. Det ska ”skapa möjligheter”. Europa ska bli ”grönare, mer digitalt och motståndskraftigare”.

”Vi har visionen. Vi har planen”, skriver EU i sin reklamtext.

Det är löjeväckande. Uppenbarligen har PR-människorna i Bryssel uppfattat att coronafonden är kontroversiell, särskilt i Norden. In i det sista försökte den svenska regeringen, tillsammans med länder som Finland, Danmark och Österrike, hålla tillbaka det omfattande stödpaketet. Men Löfven blev överkörd i Bryssel.

Den svenska riksdagen röstade till slut ja – SD och V var emot, och M och KD lade ner sina röster – till det gigantiska räddningspaketet på 750 miljarder euro, där ungefär hälften är rena bidrag från medlemsstater som Sverige och hälften gemensamt ska lånas. Kritiker menar att fonden är ett steg mot en europeisk finanspolitik, något som Sverige och andra euroskeptiska länder tvingas med i bakvägen.

Det är högst tveksamt om Sverige kommer att gynnas av coronafonden. Sverige förväntas betala cirka 150 miljarder kronor och beräknas endast få en femtedel tillbaka (SR 24/3).

De stora vinnarna är länderna i Sydeuropa medan det är de starka ekonomierna i norr som i praktiken utgör garanten. Att EU delar ut stora bidrag för att kicka igång ekonomin efter pandemin samtidigt som Spanien har planer på att införa en fyra dagars arbetsvecka sticker i ögonen (The Guardian 15/3).

För att råda bot på missnöjet har EU alltså lanserat en PR-kampanj för att upplysa människor om hur bra, starkt och handlingskraftigt lånepaketet är. Men i stället för att ingjuta hopp och framtidstro går tankarna snarare till någon kommunistisk 1900-talsdiktator som inför folket deklarerar hur förträfflig den förda politiken är och hur lysande ekonomin går.

Om Regeringskansliet i Sverige hade lanserat ett stort PR-jippo med budskapet att den svenska staten ”förverkligar drömmar” hade folk uppfattat det som bisarrt. Företag, partier och intresseorganisationer driver annonskampanjer för att få positiv uppmärksamhet. Stater och regeringar gör det inte. Att EU är en överstatlig organisation förändrar inte det faktum att det är olämpligt.

Legitimitet är ingenting som kan förvärvas genom klyschiga PR-slogans. Det förtjänar man genom konkret handling, genom att lösa problem som EU kan och bör hantera. Driv en effektiv klimat- och miljöpolitik, skydda de yttre gränserna, värna den inre marknaden, för en gemensam, hård linje mot Kina. Det är så EU kan erhålla stöd bland medborgarna i medlemsstaterna.

Dessvärre har unionen efter Brexit utvecklats i fel riktning. I stället för mer ödmjukhet fick vi mer överstatlighet, inom allt från finanspolitik till socialpolitik och arbetsrätt.

Om EU ska ha möjlighet att bli just den framgångsrika union som man skryter om i reklamen måste man leverera det folk vill ha ut av medlemskapet. Och sluta upp med pinsamma PR-kampanjer.