Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Thulesen Dahl har basat över ett parti som tappat sin relevans i Dansk politik. Bild: Mads Claus Rasmussen

Ett populistpartis uppgång och fall

Dansk Folkepartis kollaps i det senaste valet visar att det som krävs av de gamla partierna för att återfå initiativet bland väljarna är att faktiskt lyssna på dem.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Medlemmarna i Dansk Folkeparti som samlats för att vaka in valresultatet med öl och flæskesteg i folketingets restaurang Snapsetinget var inställda på ett dåligt val, och tycktes i början av kvällen hålla uppe stämningen. Men i takt med att magnituden av nederlaget stod klar försvann det goda humöret.

För fyra år sedan fick DF 21,1 procent av rösterna och blev största parti i “blått block”. Rösträkningen i förra veckans folketingsval slutade i stället på 8,7 procent för det högerpopulistiska partiet som i nästan 20 års tid spelat en nyckelroll i dansk politik. DF blödde väljare åt alla håll, men allra mest till liberala Venstre, det stora borgerliga partiet i dansk politik, och till Socialdemokraterna. Valnatten blev de gamla partiernas revansch.

Dansk Folkepartis genombrott kom efter valet 2001 då Venstres dåvarande partiledare Anders Fogh Rasmussen bildade en borgerlig regering med DF som stödparti. Partiet hade då lyckats politisera en bland väljarna utbredd tveksamhet inför hur stor invandring skulle påverka den danska samhällsgemenskapen.

Detta sammanföll dessutom i tid med att Fogh Rasmussen gjorde bedömningen att hans parti kunde använda invandringspolitiken för att vinna väljare från Socialdemokraterna. Därmed inleddes en successiv åtstramning av den danska invandringspolitiken samtidigt som frågorna om invandring och mångkultur kom att ta allt större plats i debatten.

Under dessa år blev invandringspolitiken en i praktiken blockskiljande fråga. I tre av de fyra folketingsvalen mellan 2001 och 2015 avgjorde den strama invandringspolitiken till det blå blockets fördel.

När Mette Frederiksen efter valförlusten 2015 tillträdde som Socialdemokraternas partiledare konstaterade hon att hennes parti aldrig mer skulle förlora val på invandringspolitiken. Resultatet blev ett nytt migrationspolitiskt program som bland annat betonade att asylansökningar ska behandlas utanför EU och att invandrare måste omfamna den danska gemenskapen och de värderingar den bygger på i fråga om exempelvis jämställdhet och syn på religion.

Det senaste året har Socialdemokraterna även röstat för burkaförbud och det så kallade paradigmskiftet i invandringspolitiken som innebär att fokus flyttas från integration till att flyktingar ska återvända till sina hemländer när det inte längre finns skyddsskäl. Därmed förlorade Dansk Folkeparti sin konkurrensfördel i kampen om de vänsterlutande väljarna.

Detta är avgörande för att förstå väljarkollapsen för DF. Undersökningar av väljarvandringarna under mandatperioden visar att 12 procent av de som 2015 röstade på Dansk Folkeparti i år röstade på Socialdemokraterna.

Samtidigt syns ännu större flöden, 17 procent av 2015 års DF-väljare, till Venstre, som också står för en restriktiv invandringspolitik. Detta bör även ses mot bakgrund av att DF den senaste mandatperioden blockerat den borgerliga regeringens försök att sänka skatterna samtidigt som partiledaren Kristian Thulesen Dahl flörtat med Socialdemokraterna. Det har fått många borgerligt sinnade väljare att börja tvivla på DF:s pålitlighet.

Direkt efter folketingsvalet uppstod en debatt om hur valresultatet egentligen borde tolkas. Går det verkligen att beskriva den socialdemokratiska kursomläggningen i migrationspolitiken som en framgång när den samtidigt ledde till stora väljartapp till bland annat det socialliberala partiet Radikale Venstre, frågade en del.

Om målet var att möta konkurrensen från Dansk Folkeparti är svaret på frågan utan tvivel positivt. Den geografiskt nedbrutna valstatistiken visar att Socialdemokraterna framförallt vann väljare utanför storstäderna, där DF tidigare varit starka.

Om man gör andra prioriteringar, och till exempel menar att det viktiga är att vinna välutbildade invandringspositiva väljare eller att det rent av skulle vara oansvarigt att försöka tillgodose väljares önskan om en restriktiv migrationspolitik, går det givetvis att göra en annan analys.

Den viktigaste slutsatsen av valresultatet i Danmark är dock att traditionella höger- och vänsterpartier kan besegra även mycket framgångsrika högerpopulistiska partier.