Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Ensamma män är farliga män

Ett mansöverskott kan leda till konflikter, frustration och aggressivitet bland män som inte hittar någon partner.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Könsbalansen mellan killar och tjejer i åldern 16 till 20 var jämn fram tills 2010. Ungefär lika många flickor som pojkar. Men därefter drar antalet utrikesfödda pojkar i den åldern i väg, vilket ändrar totalsiffran som idag är 1,1 män per kvinnor.

Redan 2015 observerade Hans Rosling att antalet pojkar per 100 flickor hade ökat bland tonåringar från 105 till 113 eftersom 90 procent av de som invandrade var pojkar.

Detta kan få många konsekvenser för såväl samhället generellt som de unga männen specifikt. Ett kanske underskattat problem är möjligheten att hitta en partner. Den biologiska balansen som gör fördelningen mellan antalet födda pojkar och flickor någorlunda jämn fyller en viktig funktion, det skapas annars allvarliga konflikter.

Men vad händer om den naturliga balansen rubbas? I en genomgång av forskningen som gjorts på dejtingappar fann ett par forskare från Technische Universität Darmstadt att kvinnor i högre grad premierade social status och inkomst medan män prioriterade utseende.

Får vi en utveckling med ett mansöverskott av män som är arbetslösa och har låg utbildningsnivå leder det till en situation där färre av dessa har möjlighet att hitta en partner om kvinnor i högre utsträckning, vilket är fallet, utbildar sig och får högre inkomst samt följaktligen högre social status och lön.

En man som inte hittar en partner blir frustrerad, arg och fylls av en känsla av otillräcklighet. Ett tillstånd som förvärras ju längre det pågår. Problemet är etter värre om mannens svenskakunskaper dessutom är begränsade och han saknar såväl socialt som ekonomiskt kapital i landet, även i jämförelse med infödda män med lägre social status. Eftersom social och ekonomisk status i så hög grad prioriteras av kvinnor försätter det många män i en tråkig sits.

Den omvända situationen kan givetvis också råda, med mansunderskott. Men det tycks inte få samma samhälleliga konsekvenser. Stora delar av Europa drogs under flera år efter första världskriget av ett ordentligt mansunderskott på grund av att så många unga män dött vid fronten. Skillnaden mot idag är att frustrerade män tycks ha betydligt närmare till våld och kriminalitet än olyckliga och ensamma kvinnor.

Det sägs att det patriarkala systemet och ojämställdheten är det primära könsrelaterade problemet i vår samtid. Men tittar man djupare in i ämnet märker man detta: Kvinnor skaffar i högre utsträckning högskoleutbildning än män, de flyttar oftare till större städer, vilket innebär högre inkomster. Följaktligen höjs deras krav på partnerns sociala status och ekonomi för varje år.

Män befinner sig i den absoluta samhällstoppen men de befinner sig även på den absoluta botten. Detta avspeglar egentligen den sociala och fysiologiska skillnaden mellan män och kvinnor. Män har en mer ojämn normalfördelning. Det finns fler män bland begåvningarnas ytterligheter, såväl de negativa som positiva. Kvinnor har en jämnare normalfördelning.

En temporär könsobalans behöver inte göra mycket skillnad. Det jämnar ut sig över åren. Men problemet är att könsobalansen i Sverige tillkommit genom en plötslig demografisk förändring samtidigt som såväl utbildningsnivån bland kvinnor ökat kraftigt medan en motsvarande utveckling inte ägt rum för män. Och i synnerhet inte bland invandrade unga män.

Sveriges könsobalans i vissa ålderskategorier förstärker därmed en trend som redan påverkar många män; det blir svårare att hitta en partner. Och ensamma män riskerar att bli farliga män.