Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

En våldets vecka i Sverige

Alla dödsskjutningar, våldet som kryper ner i åldrarna, det hårdnande klimatet på gator och torg och i skolor är så massivt att det trubbar av våra sinnen. Men det går att göra något åt det. Vi får inte ge upp hoppet och tilliten till vår förmåga.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En våldets vecka är tillända. I måndags sköts en 30-årig kvinna till döds vid 10-tiden på öppen gata i Malmö. Hon höll sitt lilla barn i famnen när skotten föll. Enligt vittnen var det en regelrätt avrättning.

- Hon skrek, de sköt. När hon låg ner gick en av männen fram till henne. Han stod kanske två meter ifrån när han sköt henne sista gången, säger ett vittne.

Alla dödsskjutningar, kriminella uppgörelser, våldet som kryper ner i åldrarna, det hårdnande klimatet på gator och torg och i skolor är så massivt att det trubbar av våra sinnen.

Men avrättningen av en nybliven mamma som gick på gatan med sitt barn och sin man är så ofattbart grymt, brutalt och vidrigt att det med obeveklig skärpa har trängt igenom avtrubbningen och gett oss tillbaka våra normala reaktioner.

Ledande politiker har reagerat med ovanlig och berättigad vrede.

Justitieminister Morgan Johansson twittrade:

"Vilka fega och avskyvärda odjur som ger sig på en nybliven mamma... De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få gå lösa."

"Det är en ofattbart grym handling, som väcker avsky hos mig och i hela landet, skrev statsministern.

Annie Lööf fångade på Facebook vad de flesta känner: "Jag tänker på frustrationen vi all känner över det ökade våldet, inte minst mellan olika kriminella gäng. Men i dag tänker jag allra mest på det lilla barnet som får växa upp utan sin mamma efter en brutal skjutning som ledde till döden."

På Twitter skrev KD-ledaren Ebba Busch Thor vad många sannolikt också tänker:

"Jag känner en så fruktansvärd vrede inför ett så fegt och vidrigt agerande. De skyldiga ska veta att deras gärningar aldrig kommer glömmas, deras bästa alternativ är att frivilligt anmäla sig till polis och begära riktigt livstidsstraff i domstol där isoleringscell rekommenderas."

Det avskyvärda mordet i Malmö var inte det enda. Några av veckans skrämmande rubriker:

* Misstänkt mord i Kungsbacka - två anhållna

* Kraftig ökning av antalet barn som misstänks för våldsbrott

* Kvinna sköts till döds i Råcksta - Polisen: Man skyr inga medel

* Maskerat ungdomsgäng stormade poliskontor

År ut och år in fortsätter det. Hittills i år har vi haft 195 skjutningar i Sverige, 26 personer har dött. Bara första halvåret utfördes 120 sprängdåd. 2018 skedde 45 dödskjutningar. Mellan 2015 och 2018 ökade antalet barn som misstänktes för våldsbrott med 40 procent. Under årets sex första månader anmäldes 30 procent fler rån mot personer under 18 år än under samma period förra året.

Det är förfärliga siffror som sedan länge borde ha lett till ett mycket kraftfullt agerande från samhällets sida. Proklamationerna har varit många och åtgärderna uppenbarligen otillräckliga.

Som GP:s ledarskribent Karin Pihl skrev häromdagen: "Ministrarnas twittrande stoppar inte våldet". Ord, blommor och ljus räcker inte. Det krävs beslutsamhet, långsiktighet men också snabb handlingskraft.

Skjutningarna, sprängdåden, det unga våldet, narkotikan och vapnen är illa nog. Men det finns också andra, inte så påtagliga men långtgående och allvarliga konsekvenser av naket våld.

Sverige är vad statsvetarna kallar ett "höglitarland". Vi litar på människor där vi bor, vi litar på människor i allmänhet och vi litar på samhällsinstitutioner, som vi också betygssätter högt. I den senaste SOM-undersökningen från samhällsforskarna vid Göteborgs Universitet skriver professorerna Sören Holmberg och Bo Rothstein att det finns en grundläggande sanning vad gäller tillit: "alla former av tillit är positivt för individen såväl som för samhället... tillit är ett positivt smörjmedel i ett samhälle. Misstro är ett bromsande negativt grus".

Otrygghet och rädsla minskar tilliten människor emellan. Otyglade gäng som tillåts leva och regera i parallellsamhällen skadar förtroendet för samhället och dess institutioner. Förmår samhället att skydda sina medborgare? Svenskarnas betyg på polisens förmåga har sjunkit avsevärt de senaste åren men är likväl högt, visar SOM-undersökningen.

Som inom många andra områden saknas inte verktyg eller kunskap. Däremot har undfallenhet, aningslöshet, rädsla att bli beskylld för att tala om hårda tag och bristande handlingskraft gjort att de mörka krafterna och de parallella samhällena tillåtits att växa sig starka.

Mer resurser till polisen, trygghet för vittnen, högre uppklarandegrad av brott, bättre möjligheter till telefon-, data- och kameraövervakning och mer resurser till kriminalvård och domstolar är nödvändiga åtgärder. Tullverket måste tillföras resurser för att stoppa inflödet av vapen och narkotika. För att hindra återväxten till de kriminella gängen är det centralt att fånga upp unga brottslingar och tidigt bryta deras brottskarriär. I skolan måste lärare tillåtas vara auktoriteter för att förhindra mobbning och våld.

Men det finns hopp.

– Det går att göra något åt det. Bara vi inte fortsätter på samma vis, med att sätta alla nya människor som emigrerar till Sverige på samma ställe och i samma skolor, sa polisen Ulf Merlander i en GP-intervju för några månader sedan.

Han är chef för lokalpolisområde Storgöteborg nordost och basar därmed över fem "särskilt utsatta områden". Han var också den som föreslog att Gårdsten inte längre skulle ingå i den kategorin. Och han formulerade målet för sina anställda "vi backar inte och ska återta gatan". Ulf Merlander menar att många måste samverka för att "ta tillbaka gatan" - bostadsbolagen, skolorna och socialtjänsten. Rättskedjan måste snabbas upp genom att stärka åklagare, domstolar och kriminalvård.

– Jag är övertygad om att det går att förändra... Bara vi har en långsiktig plan, avslutade Ulf Merlander.

En långsiktig plan, men också kraftfulla åtgärder omedelbart!