Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

L, KD, SD och M vill byta ut den nuvarande regeringen. Det är bra att väljarna får veta hur deras alternativ ser ut. 
 Bild: Fredrik Sandberg/TT
L, KD, SD och M vill byta ut den nuvarande regeringen. Det är bra att väljarna får veta hur deras alternativ ser ut. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Håkan Boström: En enad högeropposition tar form

I de centrala frågorna för landet – migrationen, brottsligheten och energipolitiken – visar nu högeroppositionen upp en allt tydligare enighet. Det är bra då sakfrågorna därmed kan få ta större plats i debatten.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Politiska tv-debatter har en tendens att blir uppvisningar i retorik. När mycket ska hinna sägas på kort tid blir sällan något av större substans sagt. Men söndagens partiledardebatt i SVT Agenda klargjorde i varje fall en sak. Den politiska högeroppositionen håller på att svetsas samman. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna visar upp en samsyn kring Sveriges viktigaste utmaningar.

De fyra partierna är eniga om att elektrifiering är nyckeln i den pågående klimatomställningen och att Sverige därför måste säkra sin energitillgång. Nedläggningen av fullt fungerande kärnkraftverk som regeringen ägnat sig åt är i sammanhanget vansinne. Sverige behöver återgå till en stabil elproduktion som inte är beroende av att importera dyr och miljöfarlig el från kontinenten.

Sedan tidigare är högeroppositionen enig om att asylinvandringen måste vara minimal om vi ska klara integrationen. Sverige har i dag drygt två miljoner utrikesfödda invånare. En fördubbling på tio år. Bland dessa återfinns många asylinvandrare som står långt från arbetsmarknaden. Högeroppositionen delar analysen att långtidsarbetslösheten – en grupp där cirka två av tre är utrikes födda – i hög grad är ett integrationsproblem.

Även i synen på skolan och det sociala utanförskapet finns en enighet inom oppositionen och även här rör det sig i hög grad om ett integrationsproblem då barn, födda i Sverige men med invandrade föräldrar, löper betydligt större risk att hamna snett.

På detta område kan man dock ana en del framtida spänningar i vilka åtgärder som bör vidtas för att komma tillrätta med situationen. Liberalerna tänker profilera sig på integration och partiets åtgärdsprogram för att bryta segregationen innebär exempelvis att nyanlända och deras barn helst inte ska placeras i utsatta områden. Alla skolor ska ta emot nyanlända elever. De övriga partierna har inte visat några tecken på att låta ”sina väljargrupper” vara med och bidra till integretionen.

Viktigast i sammanhanget är dock att oppositionen nu också visar upp en enig front i kriminalpolitiken. Vid sidan av invandringen är det den fråga som ligger högst på väljarnas agenda.

Under söndagen presenterade de fyra partierna 20 punkter på DN Debatt (10/10) som de är överens om behöver göras för att stärka polisen, rättsväsendet och skärpa straffen. Förslagen fokuserar på gängbrottsligheten och är delvis långtgående. Polisen ska ges ökade befogenheter till avlyssning och ges tillgång till alla offentliga register, gängkriminella ska kunna få dubbla straff, icke-medborgare som ägnar sig åt gängkriminalitet ska i högre grad utvisas.

Man vill även utreda möjligheten att göra det olagligt att vara medlem i kriminella gäng och att kunna utvisa människor enbart på denna grund. Partierna föreslår även visitationszoner – där polisen kan visitera utan brottsmisstanke – och möjlighet till anonyma vittnen. Åtgärder och insatser mot unga lagöverträdare ska också skärpas betydligt.

Det handlar om att enligt dansk modell förklara krig mot gängen. Ulf Kristersson drog under tv-debatten en parallell till terroristbekämpning. Moderaterna har också föreslagit en fullständig översyn av brottsbalken.

Det är bra att oppositionen visar att man tar den här frågan på allvar. Det behövs en fundamental förändring i synen på brottslighet för att vi ska komma tillrätta med den grova gängkriminaliteten. Vård- och rehabiliteringsperspektivet har i decennier varit dominerande i svensk kriminalpolitik. Men det fungerar dåligt mot den nya typ av hänsynslös och organiserad brottslighet som landet drabbas av.

Våldsverkare måste låsas in för att skydda allmänheten. I förekommande fall ska de utvisas och Sverige bör om nödvändigt sätta ekonomisk press på mottagarländerna att acceptera detta. Brottsofferperspektivet måste stå i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Man ska inte riskera att möta sina gärningsmän på nytt efter något år.

I nästa steg borde oppositionen även presentera förslag för att kraftigt stävja de så kallade vardagsbrotten. Även om gängkriminaliteten är mest akut att komma till rätta med och systemhotande – genom utpressning, tystnadskultur och infiltration i det offentliga – så är det rånen, inte minst mot ungdomar och äldre, samt inbrotten och skadegörelsen som skapar störst otrygghet i vardagen.

Regeringens trovärdighet är låg i dessa frågor. Från vänstersidan har mest hörts smutskastning. Men svenska folket är oändligt trötta på de senaste årens käbbel om ”vem som gör vad med vem”. Att oppositionen kan visa upp vilken politik den kan enas om redan nu är därför välkommet. Det är något man bör gå vidare med så att sakfrågorna kan stå i fokus i valrörelsen nästa år. Det är bra för demokratin, för väljarna och för det politiska samtalet.